Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Vicekonungaidyllen i Norge. — Regentskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oskars lynne en viss benägenhet att vara allenastyrande och
själfrådande. Men åtskilligt ger emellertid vid handen, att
kronprinsen under årens lopp förvärfvade sig icke så ringa inflytande
hos sin fader och på ledningen af rikets angelägenheter,
större eller mindre. I all synnerhet blef detta fallet,
sedan konung Oskar sjuklig och missmodig mer och mer
började lägga af sina forna liberala åskådningar. Kronprinsen
gick mera åt motsatt håll. Icke blott hade han mycket
goda umgängesvänner och favoriter bland riddarhusets junkerparti,
som då stod under ledning förutom af Henning
Hamilton äfven af den under kronprinsens beskydd ovanligt
fort avancerande artilleriofficeren Gillis Bildt, assessorn Erik
Sparre, med godsägaren Gustaf Lagerbjelke som grundlagsauktoritet –
samtliga tre sistnämnda på ett och samma år
under kronprinsens regentskap utnämnda till landshöfdingar.
Utan han ansågs ock i mycket dela dess åsikter och betraktades
af fraktionen som dess stöd. Hans sympatier ansågos ock
så utpräglade i samma riktning, att den gamle vördnadsbjudande
statsmannen med det stora medborgerliga anseendet
och de omfattande erfarenheterna och insikterna, H. G. Trolle-Wachtmeister,
fann sig föranlåten att under ett samtal vid
1848 års riksdag till den unge fursten rikta några varnande
ord, att han icke skulle hålla ihop med dessa »frenetiskt
konservativa ungtuppar», såsom Trolle-Wachtmeister betecknade
riddarhusmajoritetens ledande män. I Trolle-Wachtmeisters
dagbok heter det om detta samtal följande.
»Jag iakttog tillfället att säga honom åtskilligt om de ultrakonservativas
syfte, om nödvändigheten att ej synas imponerad
af dem, att ej med något ord eller med någon courtoisie
smeka dem eller, hvad som vore det värsta, synas
ångra hvad som förut skett, hvilket skulle anses blott som
svaghet ... Jag gjorde honom uppmärksam på, huru konungens
roll efter min tanke borde vara: attmed lugn och
värdig kontenans taga emot alla afslag och vädja till nästa
riksdag ... Då skulle ofelbart en stark reaktion inträffa
mot det parti, som nu har bemäktigat sig väldet; och för
denna reaktion skall konungen kunna stå såsom ledare,
om han nämligen bibehållit det förtroende hos de liberala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
