Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Vicekonungaidyllen i Norge. — Regentskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sin obetänksamhet benägna att uppoffra framtiden för att
uppnå något som de för tillfället åtrå, och ej heller se de
noga på till hvem de förtro sig, blott de kunna nå något
visst mål. De, som – väl i grund och botten af nationell
fåfänga – sätta så högt pris på att en vicekonung – konungens
son eller sonson – står i spetsen, tyckas icke tänka
på att, då meningarna i statsrådet äro delade, skall vanligen
hos konungen – i följd af den mänskliga svagheten – den
oansvarige rådgifvarens, vicekonungens, mening bli den rådande
samt att förutseendet häraf skall – också i följd af
samma svaghet – hos de andra rådgifvarne, åtminstone
emellanåt, bli till hinder för ett själfständigt uppträdande.»
Vid framkomsten till Kristiania mottogos vicekonungen
och hans gemål vid järnvägsstationen af statsrådets ledamöter,
magistraten och öfriga honoratiores och hälsades
med tal af kommunalpresentationens (formandskabets) ordförande,
den framstående juristen och politikern A. U. Motzfeldt.
På gatorna, som voro belagda med kläde, paraderade
militär af alla slag samt borgargardet (»det gule kor»)
till häst och fot. Dessutom naturligtvis salut och flaggning
samt hurrarop från gator och fönster. Andreas Munch, som
med åren alltmer blef en norsk rojalistisk »poeta laureatus»,
hade strängat sin lyra till en hälsningssång, som påfallande
var lagd i folkviseton:
Kong Oskar stod paa Stockholms Borg, Hans Tanker vandred’ saa vide,
Han tænkte paa med Glæde og Sorg, hvor nu hans Norge mon lide.
Med Glæde, fordi Han Norge saae i Blomst efter Seklers Dvale,
Med Sorg, at Han ei did kunde gaae og feste Bo i dets Dale ...
Han steded’ for sit Aasyn at staae sin Arving, sin Förstefödte:
»Min Sön, for mig til Norrig Du gaae at være dets Rigsraads Stötte.
Mit andet Jeg, det Bedste jeg har, i Dig jeg sender til Norge –
Da er det, som om jeg selv der var, Du skal for min Kjserlighed borge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
