Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. »Konungen är död, lefve konungen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Helt annat var det nu 1859 och 1860, och därför torde det
vara väl på sin plats att här icke alltför flyktigt förbigå i synnerhet
kröningshögtidligheterna, så mycket hellre som äfven
de voro karakteristiska för den unge kungen och hans samtida.
Redan på själfva tronbestigningsdagen och kort efter det
kung Oskar slutit sina ögon, icke blott afgaf han på öfligt sätt
sin kungaförsäkran, utan ock mottog sina bröders tro- och
huldhetsed samt trohetseden af svenska och norska statsråden,
rikets herrar, serafimerriddare, ledamöterna af högsta
domstolen, generalitetet, högre ämbetsmän, hofstaten, i staden
befintliga regementschefer m. fl. Och dagen därefter voro
i Stockholm förlagda trupper uppställda på Karl XIII:s torg
i divisionskolonner under befäl af hertigen af Östergötland,
och tog då den nye konungen ed af hvarje särskildt regemente
eller kår och underlät icke att sedan hålla tal till hvarje
regemente. Därjämte fortgick oafbrutet under följande dagar
edsafläggelsen af samtliga kårer och stater. Att äfven hufvudstadens
borgerliga befolkning samt och synnerligen skulle
svära den nye kungen trohet, sörjde man mycket samvetsgrant
för genom påbud, som icke blott sträckte sig från
borgerskapets första klass, grosshandlare, ända ned till den
tjuguandra klassen: snickare, stolmakare och musikaliska
instrumentmakare samt icke burskapsägande borgerliga yrkesidkare,
utan äfven i det stora notvarpet togo med handelsbetjänte,
verkmästare, gesäller och lärlingar. Ej heller försummade
man att kalla alla mosaiska trosbekännare af mankön,
som uppnått femton år, till deras särskilda lilla edsafläggelsestund.
På samma sätt begick man edsafläggelseakten öfver allt
riket. Och det var, hette det i ett bref från Göteborg till
Posttidningen, en för hvarje svenskt hjärta viktig tilldragelse.
Hvarje edgångsdag blef där en festdag och slutades merendels
med en och annan enskild festlighet, därvid både i tal
och poesi hängifvenheten, ledd understundom af en fosterländsk
krigisk ton, något som brefskrifvaren ansåg förlåtligt
med en Karl till härskare, synbarligen gjorde sig glad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
