Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. »Sveriges förste konstitutionelle konung»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adlersparre. En af den senares söner var den kände biografen
och författaren Karl August Adlersparre (signaturen Albano),
som äfven tecknat 1809 års revolution och dess män.
För dagens minne talade August Blanche som alltid
med medryckande entusiasm och i den tidens högstämda
och poetiska stil:
Han erinrade om Sverges förtvinade ställning under danska
unionskungarne samt vid Karl XII:s död och 1809. Steppernas
vilda horder ville då vattna sina hästar vid Mälarens
strand, liksom de några år senare gjorde vid Seineflodens.
Till Seinen kommo de, men till Mälaren kommo de ej, och dit
skola de med Guds hjälp aldrig komma. Guds hjälp den
13 mars 1809, det var revolutionen, och Guds redskap voro
de män, som trädde i spetsen för densamma, och därför
skall minnet af denna dag alltid bli heligt åtminstone för
sant svenska hjärtan. Hvad folket jublade öfver, var icke
öfver en olycklig, nästan medvetslös konungs fall. Nej det
var öfver enväldets fall man triumferade, detta envälde som
i alla tider stått oss så dyrt, som när det med ena handen
gaf oss Narva, gaf oss Pultava med den andra, enväldet,
som vårt land aldrig skall tåla, utan ihärdigt strida emot, såsom
våra fäder stridt hafva, och hvars minsta tillstymmelse
vi skola kväfva, liksom Herkules kväfde ormungarna i sin
starka hand. Skålen för den 13 mars 1809 gällde alltså den
despotiska principens undergång i norden. Ur dess spillror
flög den nya friheten en lössläpt dufva lik, flög öfver land och
sjö, utan att en enda droppe blod fläckade hennes hvita vingar.
För 1809 års män talade Rudolf Cederström, för grundlagsstiftarne
V. F. Dalman, för tryckfriheten Hierta, för Finland
medarbetaren i Aftonbladet, den frisinnade riddarhustalaren
Per Reinhold Tersmeden och för Norge August Sohlman.
Bland de inbjudna talade i främsta rummet den gamle
K. H. Anckarsvärd, som i ett långt anförande bl. a. tecknade
hufvuddragen af medborgarandans uppvaknande och arbetet
under de olika årtiondena att bringa de fria grundsatserna
från 1809 till sanning. Därjämte hade flera skalder strängat
sina lyror, såsom den röde republikanen Johan Gabriel Carlén,
(»Carlo»), Herman Bjurstén, Herman Sätherberg och
Talis Qualis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
