Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. »Sveriges förste konstitutionelle konung»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M. på balkongen till ett hus vid Djurgårdsslätten och hade
en skara af flera tusen åhörare i fria luften. »Hans klara
stämma hördes öfverallt, men referenterna tappade pennan
af häpnad och ledamöter af det nedanför stående kapellet
sina instrument. Andra såg jag nästan segna ned på sina
knän af lutter förtjusning. Alla hade svårt att göra sig reda
för hvad som varit så hänförande, och ingen tidning kunde
lämna något referat. Liknelser och infall kommo så ome-
delbara, att man hade svårt att tro annat än att talet var
helt och hållet improviseradt, hvilket å andra sidan knappt
kunde tänkas, då talet enligt uppdrag hölls vid ett så hög-
tidligt tillfälle i närvaro af konungen och allt hvad hufvud-
staden hade framstående»>.
Uppgiften om denna ofrivilliga referentstrejk öfverens-
stämmer fullständigt med hvad t. ex. Aftonbladet dagen
efter anför till ursäkt för sitt bristande referat. Något se-
nare åvägabragtes emellertid ett referat, så att man kan
få en föreställning om det märkvärdiga talet. Om det, som
vid all vältalighet spelar en så viktig roll, eller sättet för
själfva framförandet, därom ger referatet ingen föreställning.
Bland alla de af grundlagen tillförsäkrade förmåner måste
ordets fria bruk framför allt vara oss dyrbart, då det är i
synnerhet det; på hvilken vår framtid beror. Hvad kan
väl ock i själfva verket vara för människan dyrbarare än
det, som just gör henne till människa? Tag bort denna
frihet från vår samhällsförfattning, och vi skola snart få se,
huru alla de andra friheterna, den ena efter den andra vandra
all världens väg. Hela vår fria författning skulle störta
tillsammans; och ve oss då! Snart skulle vi sitta på Trojas
ruiner och sucka vårt »fuimus>.
Det är ett tämligen allmänt misstag att tro, att tryckfri-
heten skulle vara mindre värderad af de styrande än af de
styrde. Väl är det sant att de högre belägna punkterna
äro de som lättast falla i ögonen, de som stå på höjderna
äro mest utsatta för andras pilar. Och nog är det bra hårdt
att sålunda få lida, när man står där ensam, att vara den
sten, »på hvilken alla spotta». (Förlåten uttrycket; det
gamla ordspråket är icke fint, men det är träffande.) Men
det är en tröst, att snart falla äfven de närmast höjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
