Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. »Sveriges förste konstitutionelle konung»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försöka tränga djupare ned och göra oss förtroliga med
hvad denna tryckfrihet innebär.
Träffande har ett af Sverges största snillen sagt, att
’ »människosjälen är en kroklinje, hvars ekvation ännu icke
blifvit funnen», hennes oändlighet, hennes mångfaldiga väx-
lingar tillåta icke här på jorden en sådan lösning. Man
igenkänner hos henne de gudomliga dragen, men hon är
dock en fallen ängel. Den mänskliga Psyke har, äfven hon,
sin benägenhet att fortfara uti en gifven riktning, sin vis
inertixz, som hindrar henne att stanna, där hon borde stanna,
vid den oändligt fina gränslinjen mellan dygd och fel. Från
denna hennes ensidighet kan ingen mänsklig makt befria
henne, och det finns mot densamma intet annat korrektiv
än ordets fria makt, endast genom denna makt är det som
ensidigheterna kunna blottas, tuktas och besegras.
Så, när trögheten håller på att göra själen slö, insöfva
henne i makligheten, då är det hon, som piggar upp henne
till lif och verksamhet, och när öfvermodet yfves, då är det
hon som näpser det. Och när den grumliga djupsinnighe-
ten kommer med sina töckniga. orakelspråk, då är det åter
samma makt, som drifver henne fram ur sitt dimmiga om-
hölje och blottar hennes skröpliga ihålighet; när den tomma
ytligheten vill inkräkta mänsklighetens höjder, då är det hon,
som visar huru små dessa inbillade storheter äro. Och i
hennes rika rustkammare finnas vapen för alla stridssätt:
att hugga, sticka och förgöra. ee
Men hon har vapen icke blott till anfall på det onda,
utan ock till försvar för det goda. Det är hon, som ger
skydd åt trons hvita lilja, som värnar tankens själfständig-
het, som bjuder aktning för känslan, hvilken ensam har löfte
om välsignelse. Ty hufvudet är långt ifrån allt, och träf-
fande har man sagt, att ett godt hufvud på” ett hårdt och
elakt hjärta liknar ett tempel uppfördt på en röfvarkula.
Man kan ej åt tryckfriheten gifva den trånga, inskränkta
betydelsen af en blott politisk rättighet. Hon är mänsklig-
hetens, människoandens dyrbaraste tillhörighet; hon är den
häfstång, som skall lyfta anden en smula ur stoftet. Och
man misstager sig ofantligt, om man tror sig genom tankens.
förtryckande kunna döda lögnen. Man dödar icke därigenom
lögnen, men väl sanningen. |
Säkert sväfvar i detta ögonblick på mångas. läppar en fråga: |
Är då tryckfriheten idel ljus? Men tillåten mig framställa en
fråga tillbaka. -Hafven I någonsin sett ett ljus utan skugga?.
16. Karl XV och hans tid. — 185 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
