Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. »Sveriges förste konstitutionelle konung»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen? ’Hur har hon icke ’nedrifvit klostermurarna- kring
lifvets härliga träd? Huru har hon icke förstått försona
teorin med praktiken, om de också stundom gräla med hvar-
andra? Det är hon som har verkat, att lärdomen icke
längre mätes efter tafattheten, att orättvisan och slarfvet icke
längre kunna göra sig gällande inom våra förvaltningsgré-
nar; det är hon som gjoört vår ämbetsmannakår till ett
mönster af duglighet och redbarhet. — Sannerligen, om
hvar och ’en af er hade, liksom jag, ett glas i handen, så
skullen I som jag af fullaste hjärta med mig instämma och
ropa: Lefve tryckfriheten!
Xx
RR
Att Karl XV hvad tiden beträffar gör skäl för benämningen
»Sverges förste konstitutionelle konung>, låter sig icke för-
nekas. En annan fråga är åter om hans personliga ställ-
ning till det konstitutionella styrelseskicket, om det befäs-
tande och utvecklande af detsamma, som var karakteristiskt
för den tid, hvarunder han förde spiran, skedde "hans bön
förutan eller kanske rent af mot hans önskan, alltså var
ett verk mera i följd af påtryckning från tidsandan, tidshän-
delserna och en af de konstitutionella begreppen -:målmed-=
vetet besjälad konselj. Eller om han själf klart insåg och
behjärtade en konstitutionell monarks uppgift och icke af
slapphet eller svaghet fogade sig däri, utan gjorde det af
fullt fri vilja och med kraftig energi. I sammanhang här-
med stå ock frågorna dels om det personliga och omedel-
bara förhållandet mellan honom och hans konstitutionella
rådgifvare och dels om i hvad mån han kan sägas ha varit
"mera aktivt medverkande till de märkligare reformer, som
gjort hans regenttid företrädesvis minnesvärd. D. v. s. något
vida förmer än den enkla viljehandling, hvarom talas i de
här ofvan från de Carlsonska personalierna citerade orden.
Beträffande alla dessa frågor ha ganska vidt skiljaktiga
meningar låtit sig förnimmas. Saken är tvistig och här torde
icke vara rätta platsen, äfven om man skulle så vilja, att söka
skifta ut rätt och orätt mellan de motsatta uppfattningarna.
Två af Karl. XV:s mest framstående ministrar, två så au-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
