Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. »Sveriges förste konstitutionelle konung»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slags moralisk scirocco>, som satt kvar sedan De Geers för-=’
lofningstid 1846—48, då kronprinsens misslyckade försök att in-
leda litet flirt med den förres fästmö hade väckt De Geers
svartsjuka. För öfrigt torde väl v. Qvanten, som ännu i sin
ålders dagar föreföll vara en stämnings och fantasimänniska,
snar till entusiasm, men ock lika snar till misstänksamhet och
indignation, näppeligen kunna erkännas som ett opartiskt
vittne eller objektiv domare, speciellt beträffande Karl XV.
Och i all synnerhet icke om det skulle gälla att skifta rätt
mellan kungen och De Geer och de andra af konseljen,
hvilkas bestämda uppträdande som. bekant stäckte åtskilliga
politiska hugskott och planer, i afseende å hvilka v. Qvanten
varit ett verktyg eller en af upphofsmännen.
Inte heller kunde det väl göra v. Qvanten mera gynsamt
stämd mot De Geer att i dennes Minnen få se sitt skandi-
naviska unionsprojekt stämpladt som >ett foster af omogen
politisk dilettantism>. |
Helt visst kände Karl XV icke sällan förhållandet till De
Geer som ett tvång. Vid De Geers afgång 1870 lär ko-
nungen, berättar De Geer, ha sagt till en af sina vänner,
som han mötte på Norrbro efter konseljens slut: »Nu, skall
jag säga dig, är det jag som styr»>.
Det gjorde De Geer ondt, säger han, att hans afgång skulle
för kungen kännas som en lättnad, och han frågar sig själf,
om han inte under sina bemödanden att stadga en konsti-
tutionel styrelse måhända varit alltför litet undfallande för
kungens personliga vilja och icke kunnat i många viktiga saker
utan skada gifvit mera efter. Han tryggade sig dock till det
ärliga medvetandet att icke ha handlat af maktlystnad och att
alltid ha varit beredd att vid minsta vink draga sig tillbaka
och göra allt, för att icke hans afgång skulle vålla konungen
några svårigheter eller obehag.
I samma sina Minnen upptar De Geer ock särskildt den
vid ofvannämnda tillfällen 1870 och 1871 lifligt ventilerade
frågan om huruvida konungamakten blifvit försvagad och
besvarar den frågan sålunda: Menade man med konunga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
