Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. »Folkets pulsar i brand»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade förtroende och då därjämte utrikesministern på riddar-
huset meddelat att för det utsedda ombudet (general Nor-
din) instruktioner redan voro utfärdade i enlighet med
konungens och rikenas värdighet samt rikenas sanna kon-
stitutionella intressen och således antagligen öfverenstäm-
mande med den förut uttryckta meningen, så vore ingen stän-
dernas åtgärd erforderlig. — Kongressen blef senare aldrig af.
Ofvan omförmälda meddelande från utrikesministern å
regeringens vägnar hade en viss betydelse för vårt offent-
liga lif. Manderström erkände nämligen därvid oförbehåll-
samt och utan tvekan ständernas grundlagsenliga rätt att
frambära till konungen sina önskningar i hvarje ämne som
helst, alltså äfven rörande den yttre politiken, i hvilket af-
seende denna rätt förut ofta blifvit bestridd.
Italienarne visade sig tacksamma för de svenska ständer-
nas sympatier. I Venedig måste de österrikiska soldaterna
nedtysta folkmassorna, då de på gatorna gång på gång entu-
siastiskt ropade »viva la Svezia». Från »Societå nazionale
italiana» i Turin, hvars president var Garibaldi och stiftare
och sekreterare La Farina, kom en i borgarståndets protokoll
förvarad och äfven de öfriga stånden delgifven tacksägelseskrif-
velse. »Om italienarne en gång komma att utgöra en enda
nation, skola de söka att återgälda sin tacksamhetsskuld till
den ädla svenska nationen, denna skuld som ert högsinnade
initiativ till vår förmån pålagt oss. — Glömmen icke att
mer än monarkerna måste folken sinsemellan vara solidariskt
förenade.»
De svenska sympatiyttringarna fortforo. När det nyut-
nämnda sardinska sändebudet markis Migliorati i februari
1860 satte foten på svensk mark, i Helsingborg, som då var
en ganska frisinnad stad tack vare påverkningar från Sturzen-
Becker, F. T. Borg, de närboende frisinnade prästerna P. G.
Ahnfelt och H. Schönbeck m. f., blef han föremål för varma
hyllningar, som fortsattes under resan både i Göteborg, där
Hedlund hälsade honom, och i Örebro. Tacksamheten öfver
detta Miglioratis mottagande förskaffade sedan samtliga invå-
— 253 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
