Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. »Bort med stånden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betryggadt genom konungens valspråk, och i det yttre stode
landet i ett vänskapligt förhållande till alla makter och kunde
fröjda sig af ett stigande anseende under sin konungs spira.
När en dag svenska medborgare gjort sig berättigade att
utan skillnad i stånd och klasser deltaga i det allmännas
angelägenheter, då skulle däraf alstras en allmänanda med
endräktiga sträfvanden för nationens moraliska och politiska
utveckling, och då vore åt kungen själf i Sveriges häfder
beredt ett ärorikt och välsignadt rum.
Och bondeståndet sade, att då det uttalat sin förhoppning
och sin önskan om kungens medverkan åt denna så nödiga
samhällsreform, då visste det, att det talade till en konung,
som med känsla af regentskapets höga plikter förenade det
mod, som fordrades för att bryta med gamla fördomar och
själf ställa sig i spetsen för befordrande af sitt folks
dyrbaraste angelägenheter.
I kungens båda svar kan man dock svårligen skönja mycket
af de känslor, som bruka besjäla dem som ha att med
beslutsamt mod gå i spetsen mot det motstånd, som
möter en stor, af rättvisa och billighet kräfd reform. Kungen
erinrade borgarståndet om vikten att egna förslaget ett moget
öfvervägande och noggrann pröfning och att enighet gåfve
styrka och att endast under den fanans skyddande hägn
fosterlandets sanna väl främjades och befästades. Och hvad
bondeståndet beträffade, tycktes han anse allra angelägnast
att inplanta hos det, i hvilken stor tacksamhetsskuld landet
skulle för ett eventuell bifall komma till de två
privilegierade stånden: Det kräfde uppoffrandet af en dyrbar
medborgerlig rättighet, som vederbörande icke förverkat. Man
borde alltid ihågkomma, att nationens tacksamhet i främsta
rummet tillkomme dem som nedlade, icke dem som begärde,
de största offren på fäderneslandets altare.
Dessa svar voro på uppdrag af kungen författade af
Manderström, och hade De Geer i koncepten betecknande och
beskedligt nog lagt in påminnelsen om hvem
tacksamhetsskulden förnämligast ålåge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
