Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. »Bort med stånden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som visserligen kanske kunde vara af klokheten påkalladt,
men för en senare tid åtminstone förefaller väl öfverdrifvet
och mer fjäskigt rojalistiskt än konungen själf. Den andra
delen åter vittnar om hans optimism och om hans vackra,
men kanske ibland väl naiva och godtrogna benägenhet att
endast tänka högt om andra och deras motiv.
Svaret lydde som följer:
»Till konungen skall jag frambära de tänkesätt I nu tolkat.
De skola glädja hans konungsliga hjärta. Med större
förtroende har ännu ingen konung gått sitt folk till mötes.
Må det svenska folket visa sig hans förtroende värdigt, och
må det aldrig glömma, att det är honom, honom ensam
tacksamheten tillkommer för hvad representationsförslagets
framläggande innebär ädelt och högsint! För förslagets
brister åligger ansvaret dem, som skrifvit, icke honom, som
gifvit det!
Med eder, m. h., känner jag djupt betydelsen af den stund,
som nalkas. Och likväl — om det nu framlagda förslaget
är skrifvet icke blott på papperet; om de ord I nu uttalat,
såsom jag tror, utgå ur svenska folkets eget hjärta, — då
förmår den väntade stunden icke i något fall att utplåna
detta förslag. Det skall då genomtränga alla sinnen, och
minst skall Sveriges adel ensam förbli kall. Jag kan vittna,
att ridderskapet och adelns ledamöter allvarligt och ärligt
pröfva hvad dem nu föreligger. Samvetsgrant väga de sina
farhågor emot förhoppningarna; och om de ännu tveka, så
är det därför att de tro fäderneslandet behöfva dem. Det
behöfver dem också och skulle köpa förslaget dyrt med dessa
sina ädla söners tjänst. Alla vilja vi framgent se dem i de
främsta lederna, men just därför må de icke stanna bakom
sina åldriga förskansningar, utan träda ut bland dessa leder,
som ständigt rycka framåt. Det är oss icke nog, att adeln
lägger sitt ja i urnan, vi vilja se det fritt och med förtröstan
till framtiden afgifvet; liksom vi vilja ha ett kärleksfullt,
icke ett med ovilja blandadt ja från prästeståndet. Visa vi
blott aktning för dess redliga öfvertygelse och lagligt
bestående rättigheter, så skola konung och folk icke länge
vänta förgäfves att se sina önskningar uppfyllda.»
Hos konungen mottogos följande dag de deputerade, men
ej i denna egenskap, utan endast som privatpersoner en i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
