Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. »Bort med stånden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befara, att ljusets fiender skola ovarsamt umgås med elden,
som var ämnad att värma, icke att tända huset.
Hamilton fann sig föranlåten att i afseende på De Geer
draga in klorna och sökte svänga sig undan med att han
afsett talat om en vådeld och om den som därtill varit
vållande, samt turnerade sin replik till Manderström mycket
behändigt. Han bad nämligen i anledning af dennes
yttrande, att den eld som antändts varit ett ljus, satt för att
lysa, att till sina vänner få framställa den vördsamma
önskan, att om de till honom ville sända ett ljus, hvaraf han
utan tvifvel kunde vara i behof, de icke måtte till ljusstake
välja en krutkagge.
Men De Geer släppte honom icke utan vidare: Huru
kan grefve H. önska, att ett nytt förslag skall utarbetas af
en man, som visat sig så oduglig, att han utarbetat ett
förslag, från hvilket H. måste be Gud bevara konung och
fädernesland och som H. ansåg gå ut på att tillintetgöra
konungamakten, utestänga bildningen, kränka människovärdet
och endast uppskatta penningen? Komme De Geer själf
till insikt om att det omdömet vore riktigt, skulle han med
blygsel draga sig tillbaka från det offentliga lifvet, och H.
borde i främsta rumet önska, att han det gjorde.
Karl Göran Mörner tyckte, att De Geer hade yttrat sig
på ett sätt, som var mera smakande af den på folkopinionen
för dagen trotsande medregenten än passande för den
konstitutionelle rådgifvaren. Ett förnyadt framläggande af
förslaget vore ej annat än halsstarrighet.
De Geer hade nämligen gjort sig skyldig till det i den
konservative mannens ögon oförlåtliga öfvergreppet att i
sitt första anförande erinra om, att ingen väl kunde
föreställa sig, att ett af regeringen framlagdt förslag, som
vunnit två stånds nästan enhälliga bifall och så varmt
understöddes af den allmänna meningen, skulle öfverges, därför
att den möjligen förkastades af en knapp majoritet i et
eller två stånd. Gripenstedt hade sedan understrukit detta
med sitt yttrande, att det skulle visa brist på allvar, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
