Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. »Bort med stånden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var ock Gripenstedt, som på ett förträffligt sätt
tillrättavisade den mani, som under debatterna framträdde att
jämt och samt slå omkring sig med vackra fraser om
svenska adelns utomordentliga förträfflighet. »Man har», sade
han, »ordat om svenska adelns förtjänster om fäderneslandet
i alla tider och framställt detta stånd som så begåfvadt med
alla möjliga samhällsdygder, att dess like ej lärer finnas i
något annat land. Jag vill för min del inte ingå i någon
pröfning af detta påstående, men jag får blott erinra, att det
är en i all jurisprudens fastställd grundsats, att man ej äger
vittnesbörd i egen sak.»
Medan i all synnerhet de som talade för förslaget iakttogo
en fullkomlig moderation i sina uttryck, kan man från
motsidans talare förutom det redan anförda mycket lätt plocka
fram en hel mängd rafflande och allt annat än moderata
uttryck.
Den som kom först bland talarne mot förslaget, en
ganska obskyr grefve E. Hermanson, slutade sitt 5-raders
anförande med den patetiska och braskande önskan, att hans
nej måtte höras af samtid och eftervärld!
J. F. Flach fann i De Geers begagnande af orden för sent
(i en p. m., se sid. 336) ett eko från den vilda tronomstörtningen
vid franska revolutionen 1848. Deputationerna, för hvilkas
organiserande ministären ej torde ha varit alldeles främmande,
hade erinrat honom om »arten och syftningen af den
deputation, som vördnadsfullt knäböjande till Karl Stuart
öfverlämnade den adress, hvari honom hembars den allra
underdån- ödmjukligaste tacksägelse för den konungsligt
ridderliga högsinthet, hvarigenom han med sitt ord och
sin hand täcktes till gällande kraft i nåder befrämja den akt,
hvarmedelst honom i undersåtligaste ödmjukhet afkläddes
den konungsliga purpurn».
En, åtminstone i orden, mycket manhaftig kapten, M
Brakel, skildrade sålunda den arftagare, som efter
ståndsrepresentationen skulle intaga i norden högbänken midtemot den
konungsliga: »Hvem är denne arftagare, som framställer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
