Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. »Bort med stånden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hela den ganska rymliga källarlokalen var öfverfull med
människor. Dörrarne till torg och gata stodo öppna.
Öfverallt hufvud vid hufvud. Hurrarop och bifallsyttringar,
lif och rörelse öfver allt. Operakällaren var detta ögonblick
icke en vanlig källare, utan i alla afseenden fast hellre
förvandlad till en — man kan väl säga — offentlig plats.
Under senast förgångna tiotal af år hade operakällaren
utvecklat sig till en samlingsplats, framför allt om kvällarna, för
den tidens intelligens. Man visste, att man där skulle träffa
ämbets- och riksdagsmän, konstnärer och artister,
skriftställare och publicister, liktänkande inom alla stånd och
klasser. Kring de små borden erfor man alltid många ’on dit’,
som belyste ställningar och förhållanden. Den 7 på
aftonen, hvarom nu är fråga, var samlingen där likväl vida
större än vanligt. Platser för stolar och bord förefunnos ej.
Allt sådant var undanröjdt. Oberäknadt att Stockholms
intelligente män talrikare än någonsin där inställt sig,
debuterade nu äfven ett stort flertal ledamöter af de från
landsorten uppkomna deputationerna: Alla stodo packade,
den ene vid den andre. Men den som var en manshöjd
högre än alla de öfriga var Blanche. Han stod på ett
bord — han talade — bifall hälsade honom — han talade
om representationsförändringen — om den framtid som
väntade — och slutade med att föreslå ett skål för
konungen.»
Blanches slutord lära ha varit: »Det är första gången, jag
föreslagit en skål för någon konung.»
Från salen begaf han sig ut till folkmassorna på torget,
där en stol fick tjäna som tribun, och han talade djärft och
inspireradt öfver den lyckliga utgången.
Senare på kvällen gaf sig den allmänna hänryckningen
luft äfven i offentliga hyllningar åt konungen och några af
statsråden.
Ty man var besjälad af samma känslor, som togo sig
uttryck i det nyss citerade poemet »Den 7 december 1865>
af Frans Hedberg:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
