Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. »Bort med stånden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den blifvit väsentligt olikartad mot den som genomfördes
och lämnat ännu mycket mer öfrigt att önska. I och för
sig var det ju en sak föga att undra på, om man tar i
betraktande hans romantiska tycken, konservativa
ungdomsintryck och påverkningarna icke minst från Henning Hamilton.
»Inga samfällda val» sade han ifrån vid första samtalet
med De Geer om att denne skulle bli justitiestatsminister.
Efter mottagandet af De Geers promemoria sommaren
1861 skickade han Hamilton på De Geer för att få denne att
afstå från sitt yrkande på representationsfrågans upptagande.
Sedan kungen emellertid samma år varit ute hos kejsar
Napoleon, omtalade han sig ha af denne, för hvars politiska
omdöme han hade den allra största egard, mottagit rådet att
låta göra ett liberalt representationsförslag, men framlägga
det endast, om och när man till nytta för de skandinaviskt
politiska syftena kunde utnyttja den genom förslaget
framkallade entusiasmen. De Geer sade emellertid bestämdt
ifrån, att representationsfrågan vore alldeles för viktig för
att kopplas i hop med något annat och användas som
bytesmedel.
Medan senare förslagets utarbetande och ventilerande
pågick, gjorde kungen sig emellanåt till språkrör för
hvarjehanda mycket konservativa eller reaktionära hugskott såsom
t. ex. att första kammaren skulle till en del bestå af
ledamöter valda inom adeln med biskoparne som själfskrifna
eller ock af en del kungavalda ledamöter; inga årliga
riksdagar etc. Och Bååth-Holmberg anför beklaganden från mer
än en af kung Karls uppriktiga och oegennyttiga vänner
öfver att han ej handlat fullt öppet mot De Geer. Enligt
samma källa skulle det mer än en gång ha händt, att då
De Geer infann sig hos kungen, denne redan
»garderobsvägen» mottagit besök af förslagets ifriga fiender, t. ex. Arvid
Posse m. fl. och med dessa haft långa öfverläggningar i rak
motsats till dem han sedan höll med sin statsminister.
Men De Geers och de andra statsrådens fasthet
förhindrade, att sådana försök hade framgång, och konungen kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
