- Project Runeberg -  Karl XV och hans tid /
414

(1910) [MARC] Author: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vid studenternas uppvaktning anfördes deputationen af
den man, som var den danska skandinavismens taleman och
mentor i eminentaste bemärkelse, både som
studentmötestalare, skald och »Fædrelandets» redaktör, d. v. s. Karl
Ploug
. Han uttryckte studenternas glädje öfver »att se
Sveriges förste son och Norges förste man på dansk botten»,
»en man, som med ungdomens rena eld och mandomens
fulla kraft omfattar de känslor och tankar, som af Sveriges,
Norges och Danmarks studenter ha skapat ett stort
broderskap». Och de danska studenterna sjöngo sedan:

Og den gang hid Du vilde gaa,
var Dig jo klar den Tanke vorden,
at Du drog ikke bort fra Norden,
fordi Din vei gik sönderpaa.
Og skjöndt Du staaer saa langt fra Hjemmet,
Du kan ej föle Dig som fremmed,
hvor Danmarks Tunge hilser Dig.
Ja, Danmark hörer Norden til
og saa det skal til Tider fjerne.
Den Tro, den er vor Ledestjerne
som ingen Storme rakke vil.


Medan kung Frederik från balkongen tackade för den glädje
studenternas hyllning beredt honom och hans gäst, hade
prins Karl begifvit sig ned bland studenterna på själfva
ridbanan vid slottet och höll där till dem följande i mer än ett
afseende mycket betecknande tal:

»Då konungen med egen röst tackat eder för den
välvilja som blifvit mig bevisad, skulle jag icke behöfva höja
min stämma, om det icke vore ett behof för mitt hjärta att
uttrycka min glädje, att I så trofast bevaren de minnen, som
I medfört från Fyris land och från Mälarens stränder, där
min vagga stod. I Svitiods dalar och bland Norges fjällar
ljuder samma eko af edra vänskaps röst, och det djup, som
min köl nyss har plöjt, bär vittne om, huru ofta nordens
ungdom stämt broderlighetens kära möte med hvarandra.
Den hälsning jag nu af eder emottager skall jag bringa till
min fader och konung och till edra trofasta vänner, från
hvilka jag kommer och till hvilka jag snart återvänder. Hos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jun 27 23:28:25 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kxvtid/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free