Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
d. v. s. grefvinnan Danner. Komme hon med, skulle hon
ju måhända, om hon persvaderades, kunna efteråt sätta sig
till pianot och till kung Karls uppbyggelse öfverraska med
några svenska sånger. Hon hade nämligen till
musiklärarinna en svensk dam, fru Fossum f. Bergnehr.
Det resulterade i, att hon deltog i banketten och hade
därvid prins August till kavaljer i stället för kung Karl
eller, som det också sagts, arfprins Ferdinand.
Efter banketten kommo Helsingörs handtverksskrån med
fanor och facklor och sjöngo entusiastiska verser af Karl
Ploug. I dessa verser fick man bl. a. höra:
Eders Venskab er ei Lunets Bjælde,
Ei stakket Egennyttes Maskeleg.
Af samme Grund, som bærer Eders Vælde,
Af Folkehjærtet, sundt og skært, det steg,
Den Trang, som drev Jer i hinandens Arme,
Var ædel Folkevilies ædle Tolk,
En Flamme klar af mange Hjerters Varme,
Hil Broderkongerne for Broderfolk!
Og Eder Venskabs Tvillingblomst skal trives
Og snoe sig lunende om Tronens Fod!
Og intet Blad skal bort af Blæsten rives,
Og ingen Orm skal gnave på dens Rod!
En gang til mægtig Træ den skal sig forme
Med stærke Grene og med Lövets Pragt,
Hvorunder Slægter trodse Fremtids Storme.
Hil Nordens Haab, dets Kongers Broderpagt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
