Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutsatsen, att hvarjehanda allvarliga tankar hade måst
uppväckas hos många på tidens tecken uppmärksamma tyskar
och att uti Tyskland man icke längre vågade smickra sig
med hoppet att med lätthet sätta sig i besittning af
Slesvig. Tvärtom började man känna sig öfvertygad, att
Slesvigs införlifvande med das grosse Vaterland svårligen läte
sig verkställas utan medelst ett segerrikt krig mot alla de
tre skandinaviska rikena. »Och man måste genom
förstoringsglas (!) betrakta Tysklands makt, för att hysa den
öfvertygelsen att de sinsemellan oeniga och afundsjuka tyska
staterna skulle kunna segerrikt bestå en kamp mot det fast
förenade Skandinavien, lifvadt af sin saks rättvisa och
sporradt till hjältemodiga bedrifter af sina patriotiska och
sinsemellan genom vänskapens band förenade konungar.»
Vanitas vanitatum!
Så upprann 1863, det år då skandinavismen skulle stå sitt
prof.
Äfven under detta år kommo de båda konungarne
tillsammans i slutet af juli på Skodsborg och kort därefter på
Bäckaskog. Men hvad där förekom behandlas bäst något
längre fram i annat sammanhang.
Vi ha nu skildrat denna kungavänskaps och dessa
kungamötens och studentmötens muntra uppsluppenhet och glada
ljusa yttersidor. Nu till hvad som låg där bakom af
allvar och djupare betydelse än blott och bart stundens
stämning samt i samband därmed till den händelsernas
utveckling, som blef så skickelsediger för Nordens land och folk.
Men dessförinnan torde dock den intima vänskapen de båda
konungarne emellan och den roll danske kungen kom att spela
i sitt lands öden motivera en icke alltför kort afvikelse om
Frederik den Syvende, hans personlighet och
lefnadsförhålladen. Han är för resten i och för sig en psykologiskt och
historiskt så egenartad företeelse och i följd däraf så af intresse,
att enbart af den grund vore det svårt att gå förbi honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
