Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vinet rann på dukar och golf, och alla ropade och skreko i
munnen på hvarandra.
Vid ett annat dryckeslag, en middag på en ö vid
Frederiksborg, gick det åt ett äfven för kungens fester
fenomenalt stort antal buteljer champagne. Stämningen blef i
högsta grad lyftad, och två af de nio, som utgjorde
sällskapet, blefvo till den grad medtagna, att de hvarken kunde
gå eller tala, utan måste transporteras hem och den ene
kunde sedan aldrig med lifvet lämna sängen.
En historia, som är ganska betecknande för kungen, både
för hans skämtlynne, bordsseder och äfven sinnesnärvaro,
anföres af v. Holten:
Det var ett gille vid »skydebanen». Ett gammalt
justitieråd, som var funktionär vid banan, hade dagen före den
kungl. fågelskjutningern förlorat en måg. Strax efter taffelns
början tackade kungen honom med ett par vackra ord för,
att han trots sin stora sorg infunnit sig för fullgörande af
sina plikter, och för att icke lämna tillfället obegagnadt, vände
sig kungen åter till honom vid slutet af måltiden, då ångan
var uppe, och sade:
»Nu skola vi båda på gammalt fornnordiskt sätt dricka
en minnesbägare för den afdöde, och ni skall se, jag menar
ärligt med er!»
Dessa ord åtföljdes af ett ihällande af minst en half butelj
champagne i en stor pokal, som kungen därpå tömde med ett
uttryck i ansiktet, som om han uppfyllde en smärtsam plikt.
När de sedan skulle bege sig ned till skjutningen, passade
kungen på och tog med sig på skoj en krans af lager och
eklöf, som legat på bordet vid pokalen. Medan de tåga i
procession, sätter kungen helt plötsligt kransen öfver
hufvudet på den som gick framför honom och tänker sig nu
få något trefligt. Till all olycka visade det sig då vara det
sorgsna gamla justitierådet. Men med stor sinnesnärvaro
förändrade konungen ögonblickligen uttrycket i sitt ansikte
från glädje till högtidligt vemod, fattade justitierådets hand
och sade:
»Denna krans har jag tagit med åt dig. Lägg den på
din mågs kista, när du kommer hem: den är från hans
konung!»
Och sedan gräto de båda två.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
