Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tera något. Nyårsaftonen voro alla församlade på slottet.
Aftonen inleddes med, att en af grefvinnans skyddslingar, en
kammarmusiker, spelade på en orgel. Kungen var rörd och
gripen, och för att trösta sig drack han det ena glaset punsch
efter det andra, tills han slutligen blef alldeles onykter.
För att lugna stämningen nedlade Berling, som blifvit
allvarligt skadad vid slottsbranden, sina hefattningar vid hof-
vet och for utomlands. Rotwitt dog efter ett par månader
och följdes till grafven af en väldig skara bönder, och Grundt-
wig uttalade vid grafven en varm önskan, att kungen måtte
snart finna en regeringschef, som allmogen kuride lika för-
tröstansfullt se upp till, men de senaste tilldragelserna syn-
tes ha afskräckt kungen. »De äregiriga demagogernas» mi-
nistrar fingo maka undan sig för >»Danmarks bäste män»,
som de nationalliberala genom Orla Lehmann så anspråks-
löst benämnde sig själfva. Den Hallska ministären kom
igen förutom Krieger, som kungen icke tålte för hans så obe-
svärade sätt och som ersattes med den så framstående D.
G. Monrad som kultus= och t. f. inrikesminister. Denne,
en af Danmarks mest begåfvade och intressanta statsmanna-
personligheter, var junigrundlagens egentlige författare och
allmänna rösträttens ärlige vän och försvarare och var väl-
villigt stämd mot vänstern. Han lyckades ock förebygga
utförandet af de tilltänkta attentaten mot allmänna rösträt-
ten. Senare blef Lehmann inrikesminister.
Innan vi nu lämna det alls icke ointressanta >problemet
Rasmussen», med inkluderande däri äfven af grefvinnan som
privatperson och gemål, vilja vi anföra ett par anekdoter
och smådrag från kungens och hennes äktenskapsidyll, som
ge en föreställning om hennes sätt att äfven i småsaker
taga hand om sin gemål.
Kungen brukade gärna spela kort om vinterkvällarna, som
det blef rätt svårt att få gå, men då han en längre tid haft
otur och förlorat en del pengar, förbjöd grefvinnan honom
det och placerade honom i stället vid skrifbordet, där han
på en viss tid skulle ha kopierat ett eller annat stycke, som
— 459 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
