Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han i lifstiden kom i åtnjutande af en så stor, allmän
och varaktig popularitet och att vid hans plötsliga frånfälle
det föll en tung natt öfver alla danskars sinnen med en
landssorg så djup och uppriktig som sällan vid någon ko-
nungs graf. Den landssorgen som sträckte sig ut! äfven öf-
ver det egna landets gränser, framkallade minnesmärken af
honom i nästan hvarenda dansk stad. VWäl var det sant, att
danska folket under enväldets dagar blef nog inexerceradt i
devota och lojala känslor mot sina monarker och afvandt
med att småaktigt lägga dem till last deras enskilda och
offentliga oarter, excentriciteter och öfvergrepp, alltså vara
mycket mer tolerant än hvad t. ex. vår tid skulle vara äfven
gentemot en kunglig person.
Men man har härvid några omständigheter att lägga
märke till. Dels det att tidsförhållandena och mycket af
hvad kung och folk gemensamt fick upplefva måste knyta
dem intimt samman. Och dels det att »>den Syvende> hade
vid sidan af sina många och stora fel och svagheter, hvilka
icke alla här berörts, äfven åtskilliga andra egenskaper, som
voro vida mer vinnande. Som redan antydts var han ju
en mycket och märkvärdigt sammansatt natur. Det torde
vara få på hvilka det franska ordstäfvet »les extremes se
touchent> så fann tillämpning som på honom. Han kunde,
säger v. Holten, emellanåt vara till den grad älskvärd, att
man med nöje kunde uppoffra sig för honom, medan hans
ögon vid andra tillfällen kunde ha ett så elakt uttryck, att
man kom att tänka på, att det fanns något af en Nero i hans
inre. Det ena ögonblicket var han fritänkare, för att nästa
vara mera ortodox än någon präst. Ibland var han så rätt-
fram, att han gärna skulle räcka en sjåare handen, medan
han andra gånger visade sig öfverdrifvet stolt. Ingen kunde
t. ex. förmå honom att göra en kontravisit hos prins Napo-
leon (kejsarens kusin), då denne var i Köpenhamn. >»Jag
som hör till det äldsta furstehus i Europa, jag skulle göra
en sådan parveny min visit? Nej min själ om jag det gör!»
Hat och kärlek växlades likaledes, och den han beundrade
on 462 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
