Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kändt är ordstäfvet: »Säg mig med hvem du umgås etc.»
Det kan ofta ligga en stor sanning häri, och en karaktäristik
af en person kan ock, om än kanske indirekt, innebära åt-
skilligt upplysande beträffande den intime vännen och för-
trogne. Att både de själfva betraktade hvarandra som upp-
riktiga goda vänner och så af sina samtida ansågos, fram-
går af mycket, och det är svårt att inse, att man gör kung
Karls minne någon tjänst genom att, som en och annan
visat tendenser att göra, söka reducera allvaret af vänskapen
och af den sorg han lade i dagen beträffande sin danske
kungabroder. Inte lyckas man därigenom sprida någon
större moralisk helgongloria kring kung Karl. Liksom man
bör kunna se felen hos personer, äfven om man känner
sig aldrig så nära fäst vid dem, bör man ock kunna hålla
af dem för deras goda sidor och trots deras kanske stora
fel och skröpligheter. Och förlorar man den, hvari man
måste säga sig ha ägt »en fulltro ven»", så vill man nog
inte, att den förlusten skall bagatelliseras.
I sammanhang härmed ligger nära till hands att något
snudda vid frågan om likheter och olikheter mellan de båda
kungarne. Det fanns mellan dem otvifvelaktigt en hel
mängd beröringspunkter och likheter både i fråga om goda
och anslående egenskaper och de mindre tilltalande, oar-
terna och svagheterna.
Så var gemensamt för dem båda folkligheten och rätt-
framheten, frikostigheten, det goda hjärtat, som hade så
innerligt svårt att säga nej. Gemensam var ock svagheten
för vin och kvinnor.
Men icke minst ursprung och miljö gjorde dem så väsent-
ligt olika, och det till och med i deras likheter. Man gör
sig väl, vill jag antaga, ej skyldig till någon svensk chau-
vinism eller hvad man skall kalla det, om man helt ge-
nerellt tycker att Karl XV ändå var ofantligt mycket stili-
x Citat från begynnelseraden i Björnsons drapa öfver Frederik VII: »Nu
tapte vor konge en fulltro ven.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
