Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa skandinaviska högtidsstunder, i all synnerhet vid
kungamötet (se sid. 425-436),
Men medan man festade och jublade i Danmark, började
man i Tyskland mer och mer få en förnimmelse af att
Danmark isolerades i Europa, och benägenheten att gå bröst-
gänges till väga och sätta i gång korståget mot de »skändliga
danska förtryckarne» växte allt mer både hos Österike, där
grefve Rechberg var utrikesminister, och hos Preussen, där
grefve Bernstorff numera var utrikesminister. Preussens
krigsminister Roon och general Moltke betraktade ock ett
danskt krig som en nödvändig förskola för hären till det större
alltid förestående kriget mot Frankrike och Danmark och som
ett passande fält för den aktion utåt, som behöfdes för att
lindra febern i det inre.
Kom så på hösten den uppseendeväckande »Gothade-
peschen». Lord Russel hade varit drottningen följaktig till
Koburg-Gotha, som varit den i slutet af 1861 aflidne drott-
ninggemålens hemland, och hade därunder kommit under
stark påverkan af mot Danmark synnerligen fientliga kraf-
ter. Han fick då det intryck, att några, eftergifter mot Dan-
mark icke vore att vänta från Tyskland och att ett krig
vore närmare än han väntat. Likaså var han, hvilken lik-
som andra engelska statsmän djupt misstrodde Napoleon III,
ängslig öfver närmandet mellan Preussen och Frankrike
i anledning af en handelstraktat.
Gothadepeschen, som nog ock i mycket var en eftergift
åt engelska drottningens tyska sympatier, gick ut på, att
den gemensamma författningen af 1855 lika litet hade någon
giltighet för Slesvig som för Holstein och Lauenburg, samt
att hvar och en af de fyra landsdelarna skulle få sin sär-
skilda själfständiga representation utan någon gemensam
representation för hela monarkin eller delar däråt etc.
Hall afvissade genast och afgjordt detta förslag som le-
dande till anarki och monarkins fullständiga upplösning,
Russel hade visat Manderström den förolämpningen att
icke meddela honom depeschen, men fann sig senare för-
- 515 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
