Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde medföra. Han ansåge sig ock som den, som hade de
största förutsättningarna att bli den svenska politikens egent-
lige ledare. Af gammalt stode han ju personligen kung Karl
närmare än någon af hans ansvariga ministrar. I all synner-
het idenna sak, hvaraf kungen lofvade sig uppfyllandet af all
sin oklara åtrå efter makt och rykte och där han vågat sig
för långt fram för att med ära kunna draga sig tillbaka,
hade Hamilton ju stora skäl att betrakta sig som kungens
själfskrifne förtrogne samt berättigad att, i den mån den
danska frågan trädde fram i förgrunden, få allt större auk-
toritet i sin hand och således komma i tillfälle att utöfva
press på den svenska regeringen, om den ställde sig mot-
sträfvig mot hans vinkar och intentioner.
Den ställning, han kommit: att intaga i Danmark, bidrog
nog ock väsentligt att drifva honom vidare fram. Hela den
öfverlägsenhet och säkerhet, hvarmed han uppträdde, och
kännedomen om hans ställning till konungen och den svenska
ministären, som han tillhört och vid hvars tillkomst han
varit mycket verksam, måste ge honom hos den danska
ministären stor auktoritet. Hans popularitet och anseende
i Danmark voro ock så stora, att han med sin äregirighet
lätt kunde få en väl hög föreställning om sitt inflytande på
hvad som företogs äfven från dansk sida.
De Geer synes emellertid vilja anse, att det ursprungligen
varit medlidande med Danmark, som varit det drifvande
motivet, och skildrar han utvecklingsprocessen ungefär så-
lunda: I sin förtviflade hjälplöshet vid sin rättvisa sak hade
nämligen danskarne kommit att skåda upp till Hamilton
som sin ende frälsare, och han skulle, tycker De Geer, då
varit en sten, om han icke rörts däraf och lifvats af önskan
att kunna bringa dem någon hjälp. Sedan han en gång
slagit in på denna väg, kom hans äregirighet med i spelet,
och på en gång djärf och spelare, som han var både i det
offentliga och enskilda lifvet, skydde han inga svårigheter,
utan föresatte sig, att kosta hvad det ville gå som segrare ur
striden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
