Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätter icke just den Manderströmska förtänksamheten och
skarpsyntheten i dess mest flatterande belysning.
Först nu, sedan Hamilton anländt till Stockholm och man
stod alldeles inför det definitiva afgörandet, kom det för
första gången till en egentlig förhandling om saken mellan
utrikesministern och hans kollega samt mellan konungen
öfver två folk och hans ledande ministrar!
Det var, kan man med fog säga, det personliga regementet
och konungens allsvåldighet öfver utrikespolitiken i all
sin prydnad och en synnerligt primitiv konstitutionell upp-
fattning. Till Sveriges lycka fingo emellertid nu förstnämnda
bådadera från föregående regeringar kvarlefvande välden
ett sådant grundskott för alla tider, att deras återupplef-
vande icke torde vara att befara. Sällan om ens någonsin
har väl ock en svensk konung fått så oförbehållsamt höra
sanningen från en ministers mun.
Men att nu dessa förhandlingar kommo att äga rum, det
tyckes ha varit mest beroende på en slump och på Gri-
penstedts beslutsamma ingripande.
Förhandlingarna i fråga ägde rum på Ulriksdal den 8 sep-
tember. I denna historiskt märkliga och för Sverige-Norge
så betydelsefulla konferens deltogo förutom konungen och
Hamilton De Geer, Manderström och Gripenstedt samt å
Norges vägnar statsministern Sibbern". Det var ock för-
nämligast Gripenstedt, som genom sin bestämdhet gjorde
att konferensen fick den utgång den fick.
Rörande förloppet vid konferensen finnas offentliggjorda
redogörelser från tre af deltagarne, nämligen De Geer, Gri-
penstedt och Sibbern.
Konungen öppnade diskussionen med att i korthet fram-
ställa frågans läge, hvarvid han förklarade sig redan ha
gifvit danske kungen sitt löfte och att han ämnade hålla
det. Gripenstedt förklarade sig då genast beredd att utgå
ur regeringen, då han hyste de allvarligaste farhågorna för
+ Porträtten af De Geer, Hamilton, Manderström och Sibbern se resp.
sid. 166, 34, 503, 217.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
