Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derström. Sveriges belägenhet vore nu en helt annan än
förr. Det vore helt visst förpliktadt att upprätthålla den
princip, som låge till grund för Londonprotokollen, men
enligt samma rättsgrund som de andra makterna och kunde
icke skilja sig från dem genom att isolera sig och anteci-
pera icke blott händelserna, utan också de beslut, makterna
skulle komma att fatta och som måste — det vore i högsta
grad orättfärdigt att tänka annat — bli gynnsamma för dan-
ske konungens rättfärdiga sak. Den danska regeringen
kunde icke nära något tvifvel om Sveriges uppriktiga öns-
kan att vara Danmark till nytta. Men det måste i första
rumet tänka på sina egna intressen. Det nuvarande ögon-
blicket vore icke gynnsamt för afslutande af en allianstrak-
tat, men hvad nu yttrats finge icke alls fattas så, att man
alldeles uppgifvit tanken på en sådan traktats afslutande,
om förhållandena och de ömsesidiga intressena senare påkal-
lade det. Danmark hade ock helt visst haft nytta af det uppse-
ende traktatunderhandlingarna väckte, därigenom hade så att
säga ringts till storm för Europa. Det vore icke heller
knappt klokt att nu förklara underhandlingarna afbrutna,
utan skulle man låta det bero, så kunde frågan senare all-
tid tagas upp igen »om förhållandena så kräfde och tilläte>.
Sex dagar efter afsändandet af detta svar kungjordes officiellt
för hela världen, att allt hopp om aktiv hjälp från Sverige-
Norge var förbi, Det var kung Karl, på hvars lott det föll
att offentligen tillkännage »återtåget», och skedde det genom
hans afskedstal till ständerna den 8 december. Han säger
däri bl. a.: >»I makternas rådslag skall jag alltid söka att
lägga de förenade rikenas ord i rättvisans vågskål. Det må
icke af oss begäras, att vi däruti skola lägga jämväl vårt
svärd, utan att beräkna, huruvida ändamålet kan vinnas ge-
nom de medel, som stå oss till buds.»
Man kan ju härom inte säga annat än att sådant borde
höga vederbörande ha tänkt på långt förut, och att konse-
kvensen och hållningen härvid kommit mycket på skam.
Förut hade man velat ingå en allians för att försvara Sles-
vig, nu ville man inte ha någon allians, just därför att Sles-
vig var allvarligt hotadt. En tom förevändning var det
ock, ty faktiskt hade ju återtåget blifvit beslutadt redan den
— 545 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
