Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utrymt landet. Den 16 januari afgåfvo Preussen och Tysk-
land sitt ultimatum till Danmark att inom 48 timmar åter-
taga novemberförfattningen, hvilket danska regeringen af-
slog redan som omöjligt inom den fristen, hvaremot den några
dagar senare förklarade sig beredd att inkalla riksrådet.
I slutet af januari voro 35,000 preussare och 21,000 Öster-
rikare samlade i Holstein under öfverbefäl af den preussiske
fältmarskalken Wrangel, och aftonen den 31 januari var
hufvudstyrkan samlad vid Ejdern.
Den 1 februari öfvergingo de allierade trupperna Ejdern, och
därmed togi det andra tysk-danska kriget sin början. De
trupper, med hvilka Danmark nu gick att möta det tyska
angreppet, voro fienden underlägsna icke blott till antal,
men också till organisation, utbildning och beväpning. Vid
krigets utbrott stodo 42,000 man under vapen, och under
januari och februari tillfördes hären genom förstärknings-
manskapets inkallande ytterligare 12,000 man. Någon fast
organisation fanns icke genomförd, befälet var otillräck-
ligt till antalet och ofullständigt utbildadt. Beväpningen
var dock jämförelsevis tillfredsställande, och de refflade
gevären stodo icke efter öfriga makters. Endast Preussen
hade på den tiden bakladdningsgevär, men deras öfverläg-
senhet var ännu icke allmänt erkänd.
Till Dannevirke satte danska nationen sitt hopp, och
med försummande af det fasta försvaret vid Dybböl och
annorstädes hade åtskilligt arbete nedlagts på dess förstär-
kande, utan att ställningen dock på långt när kunde sägas
vara färdig, när hären under december och januari förlades
dit. Dannevirke gick från mynningen af Slien till Frederiks-
stad och var ungefär 11!/; mil lång, men i öster bildade
Slien ett naturligt hinder, och i väster kunde hafsvattnet
ledas in öfver morastrakterna och Trevefloden uppdämmas,
så att på hela sträckan mellan ställningens centrum och
Frederiksstad fanns bara en punkt, Säderstapel, som kunde
passeras, men såväl här som vid de punkter af Slien, i
synnerhet Mysunde, där en Ööfvergång kunde verkställas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
