Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men när tiden gick och intet förspordes i handling, då
förlorar man tålamodet, och Rosenmäller utbrister: >Är
det möjligt att kung Karl kan vilja se en dansk i ögonen,
sedan Dannevirke är förloradt?»> — >» Ett är alldeles visst
att hade kung Karl inte låtit leda sig af Napoleon, så hade
detta förräderi aldrig kommit till stånd, ty hade blott en
observationskår af några få 10,000 man stått i Skåne, hade man
icke vågat sig fram.» Hån och hot tillgripas också: »Har Nar
poleon gifvit sina skolpojkar lof ännu, eller skola de ännu
längre läsa öfver sina läxor?» (14 febr. 1864.) Dagen därpå
heter det: >»Låt en viss person veta, att han inom några dagar
får i danska tidningar läsa allt hvad han sagt både till den
ene och den andre äfven det han genom andre, tredje man
låtit förstå. Domen öfver honom är och blir alldeles oblidkelig.>
I sammanhang därmed anföras Plougs vredesutbrott mot
i synnerhet kungen och hans förakt för Manderström.
Sohlman hade all möda i världen att hindra Rosenmöäller
och de gemensamma danska vännerna från förlöpningar.
Att inga möten eller demonstrationer förekommit, berodde,
förklarade han, visst icke på kyla eller likgiltighet. Så länge
man hade någon förhoppning om att representationsreforms-
ministären icke ginge alltför galet till väga i denna sak och
så länge man trodde att kungen icke slappade af, ville man
icke höra talas om att tillgripa agitationsmedel. För en
ministär Bildt-Sparre hyste man stora farhågor. Komme
sedan därtill adeln hem med friska krigslagrar, finge man
vänta femtio år på en representationsreform. Något senare
meddelar han dem, att uteblifvandet af demonstrationer (mo-
bilisering etc.?) berott på aftal med Napoleon, som fordrat
att tyskarne ej skulle afskrämmas och att England skulle
bli illa däran, så att det ej, när det riktigt gällde, skulle
kunna draga sig tillbaka. Därjämte klargjorde Sohlman
omöjligheten att bistå Danmark med en liten kår. »Det
måste vara en så stor armé, att den kan stå på egna ben
och icke behöfver komma under den förrädiske Glyksbor-
garen såsom ”krigsherre’».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
