Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då det går åt helvete, två sina händer; men när det gäller att hålla ut
att icke släppa taget, att arbeta för saken så länge den ringaste möjlighe-
ten finnes att uträtta något, då får man lämna det personliga, sin person-
Oo
liga förargelse, sin personliga Just att stå fredad och klar alldeles å sido.
Först om och när allt är ohjälpligt förloradt, då ingenting mera kan göras,
för att rädda saken, då må man tänka på sin person och att freda sig
inför eftervärlden, i fall man då ens kan bry sig därom, i fall man icke då
är belåten med att glömd och fördömd få offra sitt lif så snart som möjligt.
Som sagdt är, det är mig alldeles omöjligt att ens i aflägsnaste mån
kunna fatta, hvad som skulle kunna vinnas för saken, genom att nu ohjälp-
ligt kompromettera och för evigt stöta sig med Karl, Tror du, att han
därigenom skulle bli så bränn märkt, att man kunde vänta att skandinavismen
i Sverige skulle göra en revolution och väcka honom, så har du isanning
besynnerliga föreställningar om de skandinaviska sympatiernas djup och
omfång. (23 febr. 1864)
Men slutligen kunde man äfven i Stockholm icke ge sig till
tåls längre, och för att ge regeringen en välbehöflig påtryck-
ning arrangerades slutligen ett möte för Danmark söndagen den
6 mars i de la Croix” stora sal, som blef öfverfylld af personer
ur alla samhällsklasser. Uppsala, där de skandinaviska sympa-
tierna helt naturligt efter alla studentmöten pulserade synner-
ligen lifligt, var representeradt vid mötet af studentkårens ord-
förande och flera akademiska lärare. A. O. Wallenberg var
ordförande. Amanuensen H. Wieselgren motiverade de af
inbjudarne (rektor P. Siljeström, m. fl. se nedan) redi-
gerade resolutionen. Frans Hedberg höll talet för Dan-
mark: det vore svenska folkets plikt att besegla sina sym-
patier med handling. Vidare talade docenten Odhner,
Sohlman och »filosofie kandidat Adolf Hedin>, som nu i
Stockholm debuterade som politisk talare. Han utlade no-
vemberförfattningens företräden i sant konstitutionell rikt-
ning framför den af 1855. Wallenberg strök kraftigt under,
att demonstrationen ej afsåge »några dynastiska funderingar»
och ej heller innebure någon trängtan att se den skan-
dinaviska idén brådstörtadt genomförd. De antagna re-
solutionerna innehöllo, att mötet hyste de lifligaste sym-
patier för danskarne, att det ansåge Sveriges ära och fördel
mana till kraftigt uppträdande, och hyste man den tillförsikt,
42. Karl XV och hans tid — 569 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
