Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sortie från den storpolitiska skådebanan och ur det skan=
dinaviska dramat skedde med glans och väl bibehållen
gloire. För alla svenskar, skandinaver såväl som icke skan=
dinaver, måste densamma ha känts mycket påkostande och
länge minnas med bitterhet. Allra bittrast var det väl för
kung Karl personligen, hvars käraste dröm nu låg ohjälp=
ligt slagen i spillror och i hvars inre slogos djupa, svår=
läkliga sår.
Politiskt sedd betecknar utgången en åtgörande föränd=
ring i Sveriges=Norges hela politiska läge och, har man sagt,
den politiska realismens seger, som gaf romantiken dess
dödssår. Speciell här i Sverige betecknar ock denna skandi=
naviska frågans afveckling ett af de betydelsefullare momen=
ten af den personliga styrelseprincipens öfvervinnande och
ett konstitutionellt styrelsesätts befästande. Utrikespolitiken
blef ju nämligen vriden ur den personliga konungamaktens
händer och öfverflyttad i ansvarsbärande.
Hvilka känslor af bitterhet och grämelse härunder rörde
sig djupt i sinnena och icke sällan svallade öfver, därom
får man nu, som så ofta eljest, bästa föreställningen genom
att gå till skalderna. Jag nöjer mig dock med att endast
erinra om de kända många bitterfyllda dikterna af Ibsen,
Björnson och Snoilsky bl. a. och vill i stället citera några
delar af ett poem af Bernhard Elis Malmström från bör-
jan af maj 1864. Jag citerar dock icke detta numera nästan
bortglömda och ur samlingen uteslutna poem för de poetiska
förtjänster det möjligen besitter, utan såsom ett karakteris-
tiskt prof på den dåtida onyktra politiskt-poetiska romanti-
ken och uppblåsta skumögda chauvinismen. Poemet bär
ock så att säga dessa riktningars dödsmärke på pannan:
MICKEL.
O, tyske Mickel, huru stor
Du skiner i din nya gloria!
Hvad nu du gjort för stort rumor
Att uppförgylla din historia.
Men länge är det ock för visst
Se’n du historia gjorde sist.
- 597 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
