Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kung Karl som personlighet. — Intressen och vanor. — I familje- och hofkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter ankomsten till hufvudstaden erfor det unga, lyckliga
paret många nya prof af konungens välvilja och frikostighet.
När den unge mannen några år senare lämnade den plats,
konungen beredt honom, och öfvertog ett arrende, skänkte
konungen honom medel till inköp af bohag, kreatur och in-
ventarier.
Nu en annan anekdot, måhända från samma Ölandsjakt:
En ung, rask bonddräng, vid namn Magnus, var förlofvad
med dottern till en fattig fiskare, som var skyldig en stat-
dräng 100 rdr. Denne statdräng, som nödvändigt ville gifta
sig med fiskaredottern och genom fadrens skuld till honom
tvinga fiskaren att gifva sig flickan, hade redan, då hon ej
tålde honom, skaffat sig ett utmätningsutslag. Länsmannen
och hans biträden voro inne på förrättningen, då konungen,
som var i närheten, och fått höra saken omtalas, skyndade dit.
Magnus, flickans fästman, som dagen förut i kungens åsyn
tagit fast en skenande häst, hade, då mat saknades i huset,
nyss skjutit en uppskrämd och utom inhägnaden kommande
hjort. Fjärdingsmannen kom just dragande med honom, när
konungen anlände.
»Hvad vill detta säga?» – frågade konungen, – »dig känner
jag igen. Hvarför är du fängslad?»
»Han har nyss skjutit en af E. Maj:ts hjortar», – svarade
fjärdingsmannen.
Konungens ansigte mörknade. »Tala för dig själf!» –
sade han och gaf ett tecken att befria honom.
»Jo, E. Maj:t, jag har skjutit en af hjortarna, men.. »
»Fortsätt!» – sade konungen mildt, – »jag älskar upp-
riktighet.»
»Vi hade ingen mat i huset», – svarade Magnus, – »då
sköt jag hjorten när han kom. Förlåt mig...»
Kungens ansikte ljusnade. »Du är en bra pojke, med
hjärtat på rätta stället. Sådant folk tycker jag om. Du till-
träder skogvaktaresysslan i södra lunden i morgon. Grefve
P. har äfven fällt ett godt ord om dig. För att gälda din
blifvande svärfars skuld har du detta. Och nu bort till jakten
igen!» ropade konungen åt uppvaktningen.
Hurra! Lefve Karl XV! ljöd ur rördt hjärta från hundra-
tals läppar.
Att söka göra ett urval bland de många bevis på välvilja,
omtänksamhet, godt hjärta, kung Karl visade dem, som han
räknade bland sina vänner, skulle vara ett sannskyldigt öfver-
- 615 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
