Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kung Karl som personlighet. — Intressen och vanor. — I familje- och hofkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varmaste sympati och det lifligaste intresse följa utarbetan-
det af de Abelinska härordningsförslagen, verka för deras
genomförande och sörja och grämas öfver deras förkastande,
men mera härom senare.
»Litet, men godt» var kungens valspråk i afseende på ar-
méorganisationen, och detta mål trodde han sig vinna genom
behållande af indelta armén och dess tillökning med en fjärde-
del af beväringen, som skulle öfvas i likhet med indelta
arméns godkända rekryter och sedan under tre år en kort
tid samöfvas med de indelta regementena. »Konskriptionen»
eller den allmänna beväringen beräknades af honom i hans
första broschyr lämna 80,000 man. Detta antal vore alldeles
för stort att kunna öfvas i fredstid och kunde aldrig utan
olägenhet införlifvas med stammen. Det vore för stort äfven
ur den synpunkten, att dessa öfningar kostade staten för
mycket utan att lämna någon valuta därför i verklig duglig-
het. Därför ville han ha det ordnadt så, att endast 20,000
man toges med i räkning, och dessa 20,000 skulle uttagas
genom lottning. Men denna lottningsidé, som äfven fram-
fördes inför riksdagen genom 1865 års kungl. förslag, vann
allt annat än sympati. »Blodslottningen» väckte stor anstöt
icke minst hos bondeståndet och bidrog kraftigt till hela
förslagets öde och den oafgjorda härordningsfrågans öfver-
lämnande i arf till den blifvande nya representationen.
Som praktisk militär lär kung Karl ha ägt god blick på
fältet, varit raskt beslutsam och vid ledningen af större trupp-
rörelser hållit trådarna till det hela fullkomligt i sin hand;
han bedömde väl terrängen och tog med klok användning
af densamma raskt beslutade initiativ.
Där kung Karl som militär kände sig väl allra mest i sitt
esse och var af folket mest sedd och uppskattad, det var
vid fältmanövrer och i lägerlif. Därför vilja vi ock dröja litet
utförligare därvid och medelst anförande af en del samtida
skildringar ge en föreställning om, huru det t. ex. tillgick vid
det stora lägret å Axevalla i Västergötland sommaren 1865.
Förutsättningarna för fältmanövern voro följande: En vid
- 668 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
