Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kung Karl som personlighet. — Intressen och vanor. — I familje- och hofkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordbruks- och öfrig landthushållning. Det sistnämnda intres-
set beröres något i sammanhang med vistelsen å Bäckaskog.
I den svenska diktningens historia intar den period, hvar-
under kung Karls regeringstid inföll, en tämligen betydelse-
lös och föga märklig plats. Det var en poetiskt ganska
menlös tid, en epigontid, och man kan ju icke heller skäligen
förvänta, att en dilettant på tronen skall, i all synnerhet
med en militär uppfostran och starkt utpräglade militära
intressen, skilja sig från sin tids allmänna riktning och taga
initiativ till eller kraftigt medverka till några djärfva litte-
rara genombrottsförsök och brytningar med de gamla smak-
riktningarna. Något litterärt värde torde väl icke heller
kunna tillerkännas kung Karls diktning. Han själf uppträdde
ju ock mycket försynt i den vägen, benämnde sina dikter
som »anspråkslösa alster af stundens ingifvelser.» För ho-
nom var väl diktningen hufvudsakligen ett medel att finna
uttryck för de stämningar, som vid olika tillfällen vibrerade
inom honom, och de ideal, som hägrade för honom, och för
kännedomen härom och om hans personlighet torde dikterna
äga en viss betydelse. Men diktningen var väl ock där-
jämte ett behagligt tidsfördrif. Så t. ex. när han själfmant
eller påstött gärna briljerade med sin nästan till sport upp-
drifna färdighet att improvisera på rim och meter.
Men hans litterära intressen i förening med det goda
hjärtat ledde honom till att välvilligt söka stödja äfven
fattiga unga och äldre författare och litteratörer. Och det
har väl äfven haft någon betydelse för litteraturen. Från
Strindbergs själfbiografier känner man, huru kung Karl af
sig själf räckte honom en hjälpsam hand efter uppförandet
af ett af hans förstlingsförsök.
Det vill förefalla, som om den korta karakteristik, Dietrich-
son lämnar i sina förut citerade Minnen från Sverige af
kung Karl som diktare, vore ganska träffande:
»Vill man träffa centrum i Karl XV:s personlighet som
konstnär och diktare, bör man välja sin utgångspunkt från
den tidens stora moderiktning: den fosterlandshistoriska
- 689 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
