Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Drottning Lovisa som personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drottning Lovisas väsende: desssa voro ock de makter, genom
hvilka hon vann seger, ofta utan att veta det. Ödmjukhetens
pärla pryder äfven en drottning.
Hon tänkte ringa om sig själf; men hon kände den kraft
och den lycka, som ligger i försakelsen. Därför voro omsorgerna
för andra i smått som stort hennes glädje.
Rikedomen af hennes inre låg icke i dagen. Hennes
känsla var sann och varm, men den gaf sig icke luft i
många ord; den uttryckte sig i hennes verksamhet.» (F. F.
Carlson.)
En person, hvilken först som prinsessan Lovisas lärarinna,
senare som lektris stått drottning Lovisa nära, nämligen
prostdottern från Nyköpings västra Kristina Rogberg,
framhåller i sina »Anteckningar ur drottning Lovisas lif»,
att drottningen föreföll vid en ytlig bekantskap som en
sluten, icke mycket själfständig karaktär. »Då man först
såg hennes uppträdande och ovanliga blyghet i sätt att vara,
kände man nästan medlidande med att hon skulle intaga
en så hög och af alla bemärkt ställning. Men icke längre
utsatt för främmandes granskande blickar och lysnande öron
blef drottningen sig själf, och man fann ej då detta svaga
till utseendet viljelösa väsen, utan en person med klart
omdöme och varm känsla, väl medveten både om de egenskaper,
som försynen nedlagt hos henne, och de brister,
från hvilka hon, liksom hvarje dödlig, ej var fritagen. Att
hennes vilja under barndoms- och ungdomsåren blifvit nog
mycket kufvad, märktes visserligen, och däraf kom, utom
af hennes medfödda blyghet, den obestämda fruktan, som
uppenbarade sig hvarje gång hon genom ett uttalande eller
en handling skulle göra sin egen makt gällande. Och likväl
ägde hon af naturen en stark vilja, som ej tyckte om
motstånd och som aldrig lät sig fullkomligt behärskas af
någon annan än hennes kunglige gemål; för hans vilja
underordnade hon med glädje sin egen, för den böjde hon
sig alltid ödmjukt och undergifvet.»
Det var förmodligen till stor del denna äfven af andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
