Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Drottning Lovisa som personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öppnande 1866 och vid de storartade förmälningshögtidligheterna
1869, men därom mera annorstädes. Låtom oss i stället
nu erinra oss dessa minnestecknarens ord:
»Delande den konungsliga ställningens glans har en drottnings
storhet så mycket, som gömmer sig för de flestas
blickar. Konungars historia ligger för en dag i taflan af
deras regeringshandlingar, i spåren af den inflytelse de
utöfvat, de förändringar de framkallat i samhällets byggnad
och lif. Men en drottnings gärningar bo i det tysta. Hennes
mest varaktiga ära är icke den storhet, hvarmed hon
lyser i högtidens prakt, utan den, då hon, osedd af världen,
vakar vid sin makes sjukläger eller lindrar hans själs
bekymmer eller då hon lämnar allt, för att gifva modersvården
rum, eller då hon förgäter glans och makt, för att fördjupa sig
i det mänskliga eländets irrgångar och med deltagande insikt
läka lidandets sår.
Dessa voro företrädesvis fälten för drottning Lovisas
verksamhet, och däruti föregick hon landets döttrar med ett
skönt föredöme. I hennes hjärta brann en oinskränkt
tillgifvenhet för hennes make: en uppoffring för hans skull
var hennes ljufvaste glädje. Nödens barn voro hennes
vänner. Det tysta arbetet var hennes vederkvickelse.»
(Carlson.)
Sitt barns uppfostran följde drottningen, såsom det framgår
af de Rogbergska anteckningarna, med ett vaksamt öga
och aldrig svikande intresse. Hon synes därvid ha af den
varmaste, uppriktigaste moderskärlek varit mycket fordrande,
ja nästan sträng; hon tillrättavisade sitt barn vid den minsta
förseelse och fordrade uppmärksamhet, ögonblicklig lydnad
och undergifvenhet. Men hon unnade ock gärna dottern
de förströelser, som hon ansåg anstå hennes ålder, och
när den unga dottern 1865 insjuknade ganska allvarligt,
var hon hennes dagliga vårdarinna och sällskap.
»Outtröttlig var hon denna tid; ingen tjänst var så ringa, att
den ej kunde göras af drottningen själf åt prinsessan. Då
sängen skulle bäddas och rummet städas, hjälpte hon till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
