Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Kung Karl i konstnärskretsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samme liflige och muntre värd vid de täta utflykterna till
sjöss och land, som ägde rum om eftermiddagarna.
En dag, som kungen ägnade helt åt sina gäster, användes
till en utflykt med en af flottans ångslupar på Mälaren.
Efter åtskilliga exkursioner där landsteg man på en liten
skogrik, men obebodd holme. »Kungen uppbjöd allt för
att göra dagen så angenäm som möjligt för sina gäster och
var, om icke munter, så dessto mer älskvärd och vänlig.
En eldstad improviserades af stenar från stranden, kokapparaten,
som vi fört med oss på båten, forslades i land,
ris och stickor plockades på ön, och så grepo vi oss an
med att själfva laga vår middag, under det kungen tjänstgjorde
som förste kock.» (Dietrichson.)
Boklund skildrade samma utfärd på följande sätt: »Färden
i lördags var särdeles lyckad. Vi lade i land vid Kungshatt,
där konungen tillagade åt oss en präktig måltid –
fältkök med allt hvad därtill hörer var med om bord –
vatten hade vi i Mälaren, ärter, kött, salt och peppar i
kofferten, för att ej tala om brännvin, öl, vin m. m. Kaffet
serverades i koppar af järnbleck, och med likören ofvanpå
smakade det förträffligt. Högtiden till ära och under skålar
och tal döptes platsen till »Müllers holme».
Den använda ångslupen styrdes af en sjöofficer. Denne
ville vid återkomsten till Stockholm lägga till vid Riddarholmen,
då Norrström var för rifvande våldsam. Men kungen
gaf order att fara neråt Norrström, emedan han ville direkt
till Ulriksdal. I insikt om det farliga i passagen gjorde
officeren invändningar, men kungen intog plötsligt platsen
vid ratten, och nu bar det med blixtens fart utför den brusande
strömmen. Det blef ett par minuter af ängslig stämning,
men kungen förde rodret med säker hand, och snart
ångade de lugnt vidare ut till Ulriksdal.
Ungefär samtidigt med kung Karls tronbestigning skref
Scholander till en intim vän: »Nu hafva artisterna tills vidare
en vänlig och konsterfaren hand, som håller spiran.
Hvad månde blifva af detta barn? – såsom skriften säger
– – Han har fått på sin del en god vilja, ett öppet hjärta
och en öppen hand. Hvad kommer han att uträtta för
landet, och hvad skall han blifva för konsten! Förlåt egoismen,
som lyser genom önskningarna, men nog unnar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
