Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. 1860-talets Sverige och Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och trefligast var det förstås, om det kunde ingå som ett
led i djurgårdslifvets traditionella 1-majfirande.
Den, som den tiden skulle till lands bege sig ut till Djur-
gården, hade att passera Ladugårdslands storgata, som den
tiden nog ansågs förnämligare och gentilare än nu. Fön-
stren där voro uppfyllda af åskådare, men jag lånar nu af
den Strindbergs skildring af dagen, som inleder »Illusioner-
nas dagar» i »Nya riket:»
»Var det verkligen varmare på första maj för tjugu år (d. v. s. 1860
och 1861) se’n eller förefaller det oss blott så, därför att vi voro yngre!
Den ljusa breda Storgatan med dess fond af Skogsinstitutets vackra park-
träd har klädt sig i festskrud, fönstren äro uppslagna, damer i teatertoa-
letter äta apelsiner och titta i elfenbenskikare på en ensam förbivandrande
officer, hvilken alls icke känner sig brydd af uppmärksamheten, utan gör
halt och front samt tager den lifliga gruppen i betraktande genom sin
lorgnett eller, om han följt med tiden, sin pincené
– – – Trottoarerna fyllas med en vandrande folkström, som sakta
välter fram åt Djurgårdsbron. Det är på eftermiddagen, och man väntar
de kungliga när som helst. Spridda hyrvagnar med familjer rulla framåt
gatan, en och annan civil kavalkad kommer som förbud för förtrupperna;
hvita rockar på svarta hingstar, det är Uplands dragoner; man ser inga
ansikten under de stora kaskarna, men det kan också vara detsamma
därpå komma tjänstemännen i det finaste ämbetsverk, nationen består sin
konung, de hafva blåa kläder, damasker på hufvudet och flaggor i hän-
derna; det är lifvakten (d. v. s. lifgardet till häst). – – –
Folket hurrar hela gatan efter, det rör sig som i en myrstack, fönsterna
fyllas, halsar och kikare sträckas fram, och en trupp lifgardister utklädda till
Karl XII:s bussar rida fram och se något brydda ut öfver den roll de fått
sig ålagd; folket hurrar, men ser icke ut att vara öfverväldigadt. Så
kommer kungen, han ser icke heller öfverväldigad ut, ty han skrattar,
högt, öppet, hjärtligt, med den upplyste skeptikerns skratt, som vet huru
litet kan roa barn, och han låter så gärna andra roa sig, ty han vill ha
roligt själf.»
Blå porten och Hasselbacken voro då visserligen hög-
kvarteren för de majfirande. »Mariebergarna» t. ex. sam-
lades gärna 1 maj till en festmiddag på Hasselbacken, och på
Blå porten brukade kommerskollegiets president Åkerman
samma dag se kollegiets ämbets- och tjänstemän. Men
dessutom rådde öfverallt på Djurgården på dess värdshus
- 805 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
