Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. 1860-talets Sverige och Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utom de nu nämnda fanns det många andra kända stock-
holmare, som äfven från Operakällarens synkrets voro »en
vue». Till de dagliga stamkunderna på denna lokal med dess
gamla hvitmålade bord och kypare, som ännu buro blå för-
kläden, hörde t. ex. Karl Adam Lindström, hvars namn
kanske varaktigare bevaras åt eftervärlden genom hans upp-
finning: »biff à la Lindström» än t. o. m. genom hans redak-
törskap för Nya Dagligt Allehanda, Svante Hedin och Daniel
Hwasser, hofmålaren Stäck, som hade sitt gifna bord, Olle
Strandberg, Georg Dahlqvist, Herman Bjursten, Måns Måns-
son m. fl., m. fl.
Under Tjulanders tid erhöll Operakällaren en minnesplats
i Sveriges politiska historia, såsom redan förut (se sid.
374 o. f.) är antydt genom skildringen öfver jublet den 7
dec. 1865.
Sommaren 1866 öfvertog Teodor Blanch Operakällaren
under hans tid inföllo de s. k. Karl Johans-festerna:
Hvarje 28 januari, Karlsdagen, samlade nämligen Karl Johan Uddman
sina talrika vänner till en fest, hvars materiella del – stenborgare, kringlor
och svagdricka – just ej var så rikhaltig, men den andliga desto mer
Här läste Hedberg, Ulrik Uddman, Frans Hodell och Ernst Wallmark upp
dikter för dagen, här sjöngo Oskar Arnoldsson och Konrad Behrens, här
kvintilerade Kristian Gelhaar (ett hofkapells original, den s. k. »kvicke» G.
hvarmed skämtades betydligt) på bleckpipa, och här deklamerade Tammelin
– allt under det Karl Johan själf satt i högsätet och interfolierade med
sitt jovialiska: »godt!» Karl-Johans-festerna började emellertid urarta,
och med Bengt Carlssons öfvertagande 1872 af stället upphörde de alldeles
(Schöldström.)
Till gamla Opris’ historia hör ock en erinran om, huru för-
tärandet af »salta biten» på Operakällaren om söndags-
middagarna var för en genuin stockholmare lika oeftergifligt
som amen i kyrkan. Vidare om det ännu oersatta tomrum-
met efter Operakällarens utställningsåret 1866 tillkomna annex
»Lagerlunden».
Ej heller kunna vi, medan vi ännu äro kvar i Operahuset,
glömma bort det stora evenemanget, operamaskeraderna i
januari och mars 1867.
- 812 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
