Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. 1860-talets Sverige och Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olyckan. Vid Heleneborg omkom jämte andra äfven Nobels
21-årige son Oskar Emil.
En af de märkligaste platserna i 60-talskrönikan tillkommer
emellertid såväl invigningen af Karl XII:s- stoden
som August Blanches samma dag inträffade frånfälle.
Pultavafesterna 1862 och den då rådande Karl XII:s-kulten
hade som förut är nämndt gifvit impuls till insamlingar till
uppresande af en Karl XII-staty. Qvarnström, Molin och
K. A. Söderman hade täflat om uppdraget, men Molins
modellskiss hade segrat, och den af honom utförda bildstoden
stod färdig till aftäckning på den 150:de årsdagen af Karl
XII:s död eller den 30 november 1868. Stora anstalter voro
vidtagna för högtidlighetens värdiga begående, men då läto
myndigheterna obetänksamt förleda sig till en åtgärd, som
var i hög grad ägnad att föra in missljud i stämningen.
För de inbjudna voro på beslut af kommittén, hvaraf Blanche
var medlem, uppförda två läktare på östra och västra sidan
om statyn, men då gåfvo myndigheterna tillstånd åt en
enskild man, en byggmästare Nilsson, att uppföra en tredje
läktare på norra sidan tvärs öfver torget mellan statyn
och körbanan. Härigenom blefve den afsedda nationalfesten,
folkfesten, förvandlad till en fest, där folket vore utestängdt.
Tilltaget väckte på alla håll missnöje och protester. Den
28 nov. samlades folkhopar och började smått förgripa sig
mot den hatade läktaren. Då tappade myndigheterna hufvudet:
en lifgardesskvadron och ett par fotgardeskompanier
tillkallades, upprorslagen upplästes en gång, skvadronen
kommenderades att göra chock. Skvadronen, som stod under befäl
af major A. E. v. Plomgren, ryttmästaren J. F. Beck-Friis och
löjtnant O. F. Harmens, förfor vid dessa chocker, som äfven
upprepades följande afton, med en brutalitet, som gjorde »Harmens
gossar» mycket hatade och föraktade. Under svordomar
och skällsord och utan att spara på sabelhuggen jagade
de ensamma vandrare likt villebråd genom torgets alléer,
genom gatorna och ner från trottoarerna samt utsträckte sina
härjningar äfven till stadens mera aflägsna delar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
