Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. »Maa vi have den Ære at gratulere»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fat med sin blifvande gemål; och 1868 ingicks som sagdt
förlofningen. Den tiden kunde enligt svensk lag redan en
femtonårs flicka få gifta sig. Men man kan inte gärna på-
stå, att någon tid blifvit onödigtvis försutten för förverkli-
gande af kung Karls skandinaviskt-dynastiska framtidsdröm
i dess mycket reducerade proportioner.
Förmälningen ägde rum i Stockholm följande sommar
under storartade och mångahanda högtidligheter. Kung
Karl ville, att enda älskade dottern skulle med glans lämna
fädernehemmet, och land och hufvudstad önskade ock efter
bästa förmåga vara med om att hedra henne, som var
dotter till den så populäre kungen.
Under vintern hade försiggått mycket omfattande förbe-
redelser till prinsessans blifvande utstyrsel. Personligen
åtgjorde drottning Lovisa alla uppköp och beställningar,
styrde om och öfvervakade alla arbeten och tänkte äfven
vid detta tillfälle på Sverige och de fattiga. Allt hvad som
möjligen kunde köpas och tillverkas här hemma, särdeles
sidentyger, spetsar och lärfter, fick ej tagas utifrån. Prin-
sessans brudklänning skulle sys i Stockholm, ehuru tyget
ej kunde fås där, och en stor del af den öfriga utstyrseln
gaf under många månader arbete åt hundratals af hufvud-
stadens fattiga.
Slutligen anordnade drottningen i sin våning å Stock-
holms slott en utställning af denna utstyrsel, och det behöf-
ver knappast nämnas, att det blef en formlig folkvandring
af stockholmskorna för att beskåda och beundra densamma
och att de goda stockholmskorna voro, om man får tro
den kände danske författaren och journalisten Peter Han-
sen (Cabiro), nära att få dåndimpen, då de frossade i åsynen
af alla dessa fina och läckra utstyrselföremål.
Öfver denna utställning, som räckte ett par dagar från
kl. 10 på förmiddagen till 6-7 på eftermiddagen, lämnar
i Posttidningen lifbeväringskaptenen och journalisten Otto
v. Knorring, – den dåtida journalistikens Viktor Sjöberg
skulle man i viss bemärkelse kunna kalla honom – en
- 834 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
