Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska eröfringens tidehvarf, 1157—1323 - 8. Finlands nya politiska ställning. Österbottens kolonisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Området för biskopens i Åbo andliga verksamhet hadc
egentligen bestämt Finlands utsträckning och gränser, och på
detta sätt kom äfven Mand att räknas hit. Men i samma
mon, som den verldsliga administrationen begynte uppkomma,
fick denna begränsning äfven en politisk betydelse. Namnet
Finland, som ursprungligen betecknade endast Egentliga
Fin-narnes område, utbredde sig nu småningom öfver hela
omkretsen för biskopens och ståthållarens på Åbo slott
embets-myndighet. Likväl användes ännu länge benämningen
Österlandm, för att beteckna det finska biskopsdömets område i
verldslig bemärkelse. År 1306 delades landet i trenne län
emellan de dåvarande trenne borgarne: under Åbo slott
hörde - Egentliga Finland och södra Satakunta, samt Åland;
under Tavastehus lydde Tavastland och dess utmarker, som
sträckte sig till öfre Satakunta och södra Österbotten, under
Viborgs slott åter synes hafva hört den nyligen eröfratle delen
af Karelen, samt Nyland. Men ståthållaren på Åbo slott,
hvilken vanligen kallades Finlands öfverhöfding (Prmfectus,
Capitaneus Finlandiae), synes oftast hafva utöfvat nägot slags
högsta styrelse. Det är naturligt, att eröfringens första
villervalla på många håll gifvit upphof åt förtryck och
våldsamheter. Men redan ganska tidigt begynte man vaka öfver ett
ordentligt handhafvande af lag och rätt. I detta afseende är
synnerligen anmärkningsvärdt det skyddsbref\ som konung
Birger år 1316 gaf åt Karelens qvinnor, synbarligen emot
besättningens i Viborg öfvervåld. För den ordentliga
rättsskipningens behof tillsattes snart en särskild lagman öfver
Finland, uti hvilket embete redan år 1324 en viss Bero eller
Björn omnämnes. På detta sätt genomfördes i Finland det
svenska rättsväsendet, deribland äfven den ur folket tagna
Nämnden. Såsom grund för lagskipningen torde man dels
hafva följt den kanoniska (kyrkliga) lagen, dels billighet och
gammal sed, ty på denna tid hade man ännu ej någon
gemensam lag för Sverige.
Äfven skatteangelägenheterna ordnade sig småningom på
samma sätt. På Birger Jarls tid hade svenska kronan först
tillegnat sig de utskylder, som Finnarne dittills betalat allenast åt
biskopen och presterskapet; och för deras räkning förbehölls ett
särskildt s. k. matskott. Men under de närmaste åren efter
freden i Nöteborg bragtes kyrkans och presterskapets tionden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
