Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Första Tidskiftet. Striden emellan konungamagten och aristokratin, 1323—1399 - 2. De kyrkliga förhållandena i Finland vid midten af 14:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viljade honom och hans kyrka mångahanda förmoner. Finska
kyrkan började nu höja-sig till fullständig katolsk glans och
magt. Komikern betena förökades, en särskild domprostevärdig-
het inrättades, och ehuru Hemming år 1358 klagar för påfven,
att hans domkyrka, som Ryssarne år 1818 hade bränt, ännu
var i bristfälligt skick, så finner man dock att den var
försedd med mångahanda inrättningar, bland hvilka böra nämnas
chor och altaren, skola, fattighus m. fl. Sjelf omtalas „
Hemming hafva skänkt till kyrkan flere böcker i teologi och
kyrko-lagfarenheten och sålunda grundlagt Finlands första bibliotek;
äfven skänkte han till biskopsstolen tiar och kräkla. Vid
styrelsen af sitt biskopsstift gick han redan tillväga med
hierarkins hela stränghet, hotade med bannlysning dem, som
ej betalade sina utskylder till kyrkan, och förkunnade djerft,
att ej ens konungen egde rätt att blanda sig i dessa saker.
Hans kyrkostadgar (Statuta) af år 1352 bestämde
landtprestcr-nas skyldigheter. Särskildt faststäldes, att landtprester, som
hade barn — ty coelibatet synes ännu ej på långt när varit
allmänt — ej skulle få uppfostra dem hemma, emedan
kyrkans egendom sålunda skulle förminskas. Af dessa och andra
exempel framgår tydligen biskop Hemmings kraftfulla,
hierarkiska personlighet. Men man bör ihågkomma, att denna stolta
kyrklighet var helt och hållet öfverensstämmande med tidsandan.
Mycken oreda uppstod i kyrkans ändamålsenliga ordnande
derigenom, att påfvemagten på ett olämpligt sätt blandade sig
uti stiftens enskilda angelägenheter. I Avignon, der påfvarne
vid denna tid hade sitt säte, såldes för penningar äfven de
aflägsnaste ländernas kyrkliga embeten, hvilkas besättande
rätteligen skulle tillkommit de på ort och ställe befintliga
förmännen. Detta hade i början tillgått sålunda, att påfven på
förhand behöll några embeten till sitt eget förfogande. Men
på denna tid tillkom ytterligare den allmänna förordning, att
alla embeten, hvilka blefvo lediga vid sjelfva den påfliga stolen
(d. v. s. hvilkas innehafvare under sin vistelse derstädes dogo
eller kommo till annat embete) finge tillsättas af påfven.
Följden häraf blef den, att till Avignon strömmade prester för
att spekulera på embeten, och om ej något lämpligt eller
behagligt sådant fans för tillfället ledigt, så köpte man
exspek-tans-rättighet till första ledighet i det ena eller andra
biskops-stiftet, hvarvid intet afseende fästes vid språk och nationalitet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
