Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Första Tidskiftet. Striden emellan konungamagten och aristokratin, 1323—1399 - 2. De kyrkliga förhållandena i Finland vid midten af 14:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty det allmänna kyrkospråket var latin. Men ofta hände det,
att förmännen på ort och ställe icke visste eller icke låtsade
veta något om påfvens utnämningar, utan sjelfva besatte de
lediga platserna med andra, hvaraf åter långa strider och
förvecklingar uppkommo. Det märkvärdigaste exempel på en
sådan påfvemagtens inblandning i den finska kyrkans
angelägenheter är försöket att göra sjelfva Åbo biskopsembete till
en handelsvara vid hofvet i Avignon. Då biskop Hemming
dog, år 1306, valde kapitlet till hans efterträdare domprosten
Henrik Hartmanni. Påfven gjorde valet ogiltigt, emedan han
nämligen på förhand hade beslutat att för denna gång sjelf
bestämma, hvem som skulle blifva utnämnd; likväl ansåg han
klokast att utnämna just den samme, som kapitlet hade valt.
Då Henrik dött på återvägen från Avignon år 1368, valdes
på samma sätt kaniken Johannes Petri; påfven ogillade åter
af samma orsak valet, men utnämnde honom icke dess mindre
till biskop i stöd af sin apostoliska magt. Två år senare, 1370,
förnyades samma lek, och Johannes HI West fal, som förut
hade varit domprost, blef då biskop. Efter dennes död
lyckades kapitlet i Åbo lika snabt omintetgöra den heliga stolens
planer, och den af kapitlet valde kaniken Bero II Balk erhöll
den påfliga bekräftelsen år 1385. Men om denna händelse
berättas särskildt, att Bero strax efter valet skyndade sig till
påfven, medförande så mycket pengar, som kapitlet i
hastigheten kunde skrapa ihop, for hvilket ändamål man äfven måste
sälja några af kyrkans lägenheter. Att man de föregående
gångerna icke sluppit för billigare, är lätt att gissa, och den
påfliga stolens lumpna snikenhet olir äfven härigenom
ytterligare bekräftad.
Alla dessa Hemmings efterträdare på Åbo biskopsstol
Voro kunnige och efter den tidens begrepp utmärkt duglige
män, hvilka i främsta rummet bevakade sin kyrkas fördelar.
Bannstrålen var ej längre något ovant vapen i det finska
prester-skapets händer. Iledan år 1340 hade Henrik Hartmanni, som
då var kyrkoherde i Sääksmäki, utverkat af påfven
bannlysning emot några byar, som ej betalat sina tionden. Hans
efterträdare på biskopsstolen lade sjelfva ståthållaren på Viborgs
slott under bann. Men å andra sidan stodo redan de and-
liga i Finland på höjden af sin tids bildning. Flertalet af
kanikerna i Åbo vistades på detta tidehvarf vid universitetet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
