Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Första Tidskiftet. Striden emellan konungamagten och aristokratin, 1323—1399 - Andra Tidskiftet. Förra hälften af unionstiden, till år 1470 - 5. Karl Knutssons tider, 1438—1470
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deltagit i marskens dödsdom, tvangs att frivilligt draga sig
tillbaka till det afläg&na Viborg, hvilket han hade i forläning.
På detta sätt syntes nu redan marskens magt vara ansenligt
befästad. Men ibland de svenska herrarne funnos ganska
många, hvilka dels af afund mot Karl Knutsson, dels af andra
orsaker önskade en återförening med Danmark. Då derför i
början af år 1440 Eriks af Pommern systerson, den unge
Kristofer af Baijern, blef antagen till konung i Danmark,
erbjöd svenska adeln honom kronan, och marsken tordes ej
förhindra detta. ’Ar 1441 kom Kristofer till Stockholm och
blef krönt i Upsala. Marsken fick löfte om hela Finland i
forläning, likväl så att Viborg, Baseborg och Korsholm
tillsvidare skulle innehafvas af Krister Nilsson. Men knapt hade
Karl Knutsson kommit till Åbo, förrän konungen kallade honom
tillbaka, för att svara på anklagelser, som blifvit gjorda af
hans fiender. Enligt denna befallning infann han sig äfven
om våren 1442, men hade med sig 500 riddare och
svenner. Då vågade väl Kristofer ingenting göra åt honom,
men marsken nödgades likväl afstå från Åbo slott och flyttade
nu till Viborg, der samtidigt Krister Nilsson hade dött. Samma
år for Kristofer till Norge, och blef äfven der vald till konung.
Sålunda var Unionen emellan de tre rikena återstäld; men
dess grundvalar voro redan ansenligt skakade.
Det enda varaktiga minnet af konung Kristofers regering
(1440—1448) är den stadfästelse, han under sin vistelse i
Sverige år 1442 gaf åt den nya allmänna landslagen. För
öfrigt uppväckte Kristofers snikenhet och hans stora
praktlystnad under tider af den svåraste nöd ond blod hos
befolkningen i Sverige, som gaf honom det elaka binamnet
“Barke-konung“. De hade likväl icke någon synnerlig anledning till
klagan, ty konungen, som till sin natur var en rättsinnad man,
uppfylde noga de vilkor, under hvilka han hade emottagit
kronan. Äfven Finland synes hafva förkofrat sig ansenligt
under hans regering; vi kunna sluta dertill isynnerhet af de
kyrkliga inrättningar, som vid denna tid grundades här, för
det mesta genom enskild frikostighet, och hvilka ögonskenligt
vitna om ett tilltagande allmänt välstånd. För att ej tala om
Åbo domkyrkas tilltagande prakt, uppstod inom kort tid fyra
nya kloster i olika delar af landet. Det anmärkningsvärdaste
af dessa var Birgittinerklostrct, som först var ämnadt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
