Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Första Tidskiftet. Striden emellan konungamagten och aristokratin, 1323—1399 - Andra Tidskiftet. Förra hälften af unionstiden, till år 1470 - 5. Karl Knutssons tider, 1438—1470
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fördenskull utspred han det rykte, att konung Karl hade för
afsigt att återvända till sitt rike. Då Kristian fick höra detta,
skyndade han genast till Stockholm om våren 1463 och
af-satte flere af ståthållarne på slotten, dem erkebiskopen beskylde
att vara Karls hemliga vänner. Härifrån seglade Kristian om
sommaren till Finland för att möta ryssarnes hotande anfall. Men
knapt hadc han hunnit öfver hafvet, förrän från Sverige ett
budskap kom, att Uplands allmoge tågat upp emot Stockholm
och att erkebiskopen på eget bevåg stält dem tillfreds genom
löfte om mildring i skatterna. Då skyndade Kristian med sin
vanliga oförtrutenhet tillbaka till Stockholm, slog bönderna
och förde erkebiskopen fången med sig till Danmark.
I Finland stod man otvifvelaktigt på Kristians sida under
dessa förvecklingar. Men i främsta rummet var dåvarande
biskopen i Åbo, Konrad Bits (1460—1489), som förut varit
domprost, bland unionskonungens trognaste anhängare och han
synes nu hafva fått såväl åt sin kyrka stora förmoner, som åt
sig sjelf Raseborgs slott i förläning. Öfver hufvud taget hade
på denna tid biskoparnes verldsliga magt och krigiska
sinnelag stigit till sin höjd, och hcrdestafven syntes redan hafva
förbytt sig till verldslig spira. Redan i början af år 1464
väckte biskopen i Linköping, Katillus Karlsson Wase, ett nytt
uppror. Kristian ilade med en stark här tvärs igenom landet
till Stockholm och de upproriske nödgades draga sig tillbaka
mot gränsen af Dalarne. Men här besegrade Katillus med
sina bönder uti en djup skog konungen, som med lifsfara
undkom till Stockholm, der han inneslöt sig. Dit skyndade
biskop Konrad med sina tjenare från Finland till konungens
hjelp. Men denna gång var lyckan dem oblid. Kristian måste
vid midsommartiden segla bort till Danmark och Konrad, hvars
krigshär till största delen stupat, återvände naturligtvis till
Finland.
Då höjdes inom den svenska allmogen en enhällig fordran,
att Karl Knutsson borde återkallas; ty Sverige, mente de, var
ett “konungadöme och intet prestagäll“. Herrarne fingo foga
sig efter folkets önskan, och den landsflyktige Karl Knutsson
återvände redan i Augusti ifrån Danzig. Men hans tron stod
på mera vacklande fotter än någonsin. Väl var Kristian ej
ännu efter sitt sista nederlag beredd att ånyo fresta
krigslyckan. Men han ingick i största hast förlikning med Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
