Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Tredje Tidskiftet. Sturarnes tid och slutet af unionen, 1470—1523 - 6. De första åren af Sten Sture den äldres regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämnas, att Erik Axelsson till Savolaksska gränsens försvar lät
uppföra ett nytt slott (år 1475—1477), soin erhöll namnet
Olofsbonj (n. v. Nyslott, f. Savonlinna). Äfven blef Wiborgs
stad då befästad med ‘ starka murar. Faran från den ryska
sidan växte dag från dag, sedan czaren år 1478 fullständigt
gjort slut på Novgorods sjelfständighet och lagt hela dess
område under sitt välde. Likväl fick Finland ännu nagra år
förblifva i fred; ty Ivan, som hade. fullt upp att göra i de
östra trakterna, förnyade i början af år 1482 freden med
Sverige.
Denna fred var för Sten Sture så mycket nödvändigare,
som på andra håll förvecklingar hade uppstått. År 1481 hade
konung Kristian dött i Danmark, och hans son Johan, eller
Hans, sträfvade af alla krafter att äfven erhålla svenska kronan.
Om hösten 1483 hade saken skridit så långt, att svenska
riksrådet genom Kalmar recess erkände Hans för sin konung, sedan
det af honom erhållit bekräftelse på sina vilkor, som voro
särdeles gynnsamma för aristokratien. Konungen lofvade - att
gifva embetena, slotten och förläningarne endast åt infodde
män, och att aldrig upphöja någon af låg börd framför adeln;
derjämte gaf han åt aristokratien, såväl den verldsliga, som
andliga, rättighet att stänga sina gårdar till och med för sjelfva
konungen, hvaremot de fingo taga i sitt skydd dem, som
blifvit träfiäde af konungens vrede, till dess saken blifvit
lagligen undersökt. Detta var den högsta spets, till hvilken’
aristokratien i Sverige någonsin hunnit stiga, och konung Hans
trodde nu att Sveriges rike stod öppet för honom. Men äfven
derefter visste Sten Sture att ännu i fjorton års tid med
allehanda förevändningar förhindra verkställandet af Kalmar recess,
än skyllande på folkets motvilja, än åter förebärande allehanda
svepskäl. Hans ställning blef dock år från år allt svårare
och antalet af hans ovänner förökades. År 1480 hade Stures
mägtige vän, Erik Axelsson Tott, atlidit i Finland och hans
vidsträckta förläningar derstädes, Wiborg, Nyslott, Tavastehus
och Raseborg, hade tvertemoi riksföreståndarens vilja öfvergått
till den aflidnes yngre son, Lars Axelsson. Saken blef ännu
betänkligare, då äfven denne dog tvenne år senare och den
tredje brödren, Ivar Axelsson, som förut nästan sjelfständigt
herskade på Gotland, tog ofvanuppräknade slott i besittning.
Förgäfves kom riksföreståndaren om påsken 1483 till Finland;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
