Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Tredje Tidskiftet. Sturarnes tid och slutet af unionen, 1470—1523 - 10. Återblick på katolska tiden i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till våldsamt uppträdande. Ihogkommas bör, att ett vanligt
mandråp ännu på denna tid kunde försonas med böter, och
äfven för de svåraste förbrytelser erbjödo ödemarkerna
beqväm-liga tillflyktsorter.
Om uppkomsten af adelsståndet och den adliga
skattefriheten är redan förut taladt. Dess enda grund var fortfarande
den rusttjenst, som utgjordes åt kronan; försummades denna,
var frälserätten i och med det samma förlorad. Enligt
Kristoffers landslag borde en vapensyn för hela Finland årligen,
en vecka efter Petersdagen, anställas i Åbo. Om då någon
bonde ville blifva frälseman, så skulle han infinna sig der
med sina vapen, så att de, som å konungens vägnar
verk-stälde besigtningen, finge pröfva hans mandom, hans häst
och vapen, samt hans förmåga att uppehålla sitt frälse med
gårdar. På detta naturliga sätt hade mången finsk bondeslägt
fått adlig sköld och adliga friheter, såsom redan i det
föregående är omtaladt, och Finland hade sin egen nationella
aristokrati. Från Eriks af Pommern tid hade man begynt
genom särskilda adelsbref och sköldemärke upphöja några slägter
öfver det “allmänna frälset“, och sålunda uppkom det
egentliga adelsståndet. För öfrigt stod vid sidan af det verldsliga
frälset äfven det kyrkliga; ty kyrkans talrika jordegendomar
voro befriade från erläggande af’Skatt. Betydelsen af detta
fria andliga stånd förtjenar att här tagas i närmare
skärskådande.
Vid bedömandet af Finlands nationella ställning, bör
otvifvelaktigt ett framstående rum tilldelas den katolska kyrkan
i Finland. Såsom vi förut hafva sett, har det funnits tider,
då biskoparne i Åbo sträfvade att göra Finland till ett
sjelf-ständigt kyrkligt rike, och fastän detta försök för länge sedan
hade förfallit, i synnerhet för den från öster hotande faran,
förblef dock landets högsta kyrkliga embete för det mesta en
förkämpe för den nationella sjelfständigheten. Ända frän biskop
Bero Balk hade till denna värdighet uppstigit endast finska
män, ofta nog ur landets förnämsta familjer, under det att
ståthållarne på slotten och de verldsliga befallningshafvandena
vanligtvis voro främlingar, som den utom landet varande re- ■
geringen i Sverige eller Danmark hadc tillsatt. Bland dessa
verldsliga herrar hade befunnit sig Sveriges mägtigaste män,
såsom Bo Jonsson, Karl Knutsson, Erik Axelsson, Erik Thu-
L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
