Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Tredje Tidskiftet. Sturarnes tid och slutet af unionen, 1470—1523 - 10. Återblick på katolska tiden i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resson. Men i bredd med dessa stannade likväl aldrig finska
biskopen i skuggan. Han var till följd af sitt em bete, likasom
de äfvenledes för det mesta ur landets egna slägter tagna
lagmännen, alltid en medlem af riksrådet och jämte lagmannen
äfven Finlands förnämsta representant vid konungavalen. Ej
heller var hans verksamhet begränsad till uteslutande fredliga
värf; äfven i krigiska angelägenheter var han under dessa
oroliga tider en betydande man. Såsom de katolska
bisko-parne .i Sverige, var han i anseende till sin magt nästan en
kyrkofurste, försedd med krigiskt följe och sjelf ståthållare på
Kustö biskopliga slott. Det är naturligt, att de inkomster,
med hvilka en sådan magt upprätthölls, icke kunde vara små.
Tredje delen af allt tionde öfver hela landet tillföll biskopen;
endast den andra tredjedelen tillföll församlingarnes egna herdar
(tertial-rågen), och resten fördelades på sådant sätt, att £ gafs
åt kanikerna vid domkyrkan, f åt sjelfva domkyrkan och lika
mycket åt socknens egen kyrka. Man har uträknat, att
domkyrkans andel endast i tiondet vid katolska tidens slut
utgjorde 550 tunnor säd och minst 700 mark svenskt mynt,
hvartill kom inkomsterna från 60 jordegendomar, förutom de
skilda chorens underhåll (praebendae). Biskopsinkomsterna
voro naturligtvis vida större; bland annat hörde under
biskopsstolen 170 jordlägenheter, samt bötesbeloppen för kyrkliga
domar och tredjedelen af alla till kyrkliga inrättningar gjorda
gåfvor och testamenten. Men man bör äfven ihogkomma, att
denna andliga magt öfverhufvud var en helsosam motvigt mot
det verldsliga adelsväldet. Att den isynnerhet med heder
kämpade för Finlands nationella intressen, hafva vi redan under
händelsernas gång tillräckligt varit i tillfälle att se.
Kyrkans verkningar på trons område kunna visserligen
ej anslås högt. Det är bekant, att hon till en del var de
svages beskyddarinna emot de mägtiges förtryck och på detta
sätt småningom kunde göra sig förtjent af folkets ynnest. Men
först vid 15:de seklets ingång begynner katolicismen blifva
mera hemmastadd i Finland, och ännu vid slutet af detta
tidehvarf tyckte kyrkans män, vid tillrustandet af St. Hemmings
kanonisation, att den finska allmogen var “otåluger och drygseu
med afseende å de katolska ceremonierna. I hvilken grad
kyrkan likväl hade kommit i åtnjutande af enskildas fromma
frikostighet, intygas genom den ständigt tilltagande mängden af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
