Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 1. Gustaf Vasas regering, 1523—1560; Reformationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ning de biskopsstolen tillfallande inkomsterna från Åbo stift,
och upphörde ej sedermera att fika efter den finska kyrkans
egendom. Biskop Arvid Kurkis bo togs i beslag för kronans
räkning, största delen af kyrkans tionden togs till att betala
rikets skulder, och presterskapet beskattades på mångahanda
sätt. Erik Svensson, som år 1524 kom till Finland, satt icke
så säker på sin plats, att han skulle kunnat motarbeta
konungens godtycken. Såsom endast vald (electus), men icke vigd,
kunde han ej ens sjelf förrätta alla biskopliga förrättningar,
såsom prestvigning, kyrkors och altarens välsignande m. m.,
utan han nödgades år 1526 kalla till sitt bistånd en
fran-ciskanermunk Vincentius, som var \igd till namn-biskop i Cadix
biskopsstift i Spanien, men uppehöll sig på lös och ledig fot
i Sverige, der han nyss åt den i Upsala stift valde biskopen
hade gjort samma tjenst, som nu behöfdes i Finland. Erik
Svensson vantrefs dock snart uti sin ställning; han begärde sitt
afsked och återvände till Linköping år 1527.
Samma år 1527 beslöto Sveriges ständer i Westerås, att
af kyrkans inkomster skulle lemnas så mycket, som var
nödvändigt till gudstjenstens skötande, men resten skulle indragas
till kronan; adeln erhöll rättighet att återfordra från kyrkor
och kloster, hvad deras förfäder hade skänkt eller förpantat
till dem; prestema skulle i verldsliga angelägenheter stå under
verldslig domstol; Guds rena ord skulle predikas i alla kyrkor
och Evangelium läsas i alla skolor “alldenstund de ärc
kristliga skolor." Genom denna s. k. Westerås recess, voro
katolicismens grundvalar störtade. Biskop Brask, som förgäfves
hade försökt motarbeta dessa beslut, begaf sig ur riket. Redan
ett år förut hade på samma sätt den valde erkebiskopen af
Upsala, Johannes Magnus, gått i frivillig landsflykt.
Beträffande sjelfva läran, så var reformationsarbetet ännu
blott i sin början, och i Finland känner man vid denna tid
blott en enda man, som i lära och lefverne följde Luther.
Det var kaniken i Åbo, magister Peter Särkilaks, en från den
adliga slägten Stjernkors utgången man, ehuru han tagit sitt *
namn efter den gård, der han var född, alldenstund de adliga
slägtnamnen vid denna tid i många fall ännu icke stadgat sig.
Särkilaks far, borgmästaren i Åbo Nils Petersson, känd under
namnet "Kiukku Niku" (arga Niklas), hadc varit biskop Magnus
Stjernkors’ kusin, men modren var af adliga slägten Kirves.
Oigitized €
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
