Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 4. Erik XIV och hertig Johan, 1560—1568
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Stockholm de första dagarne i Juni. I kallelsebrefvet
före-skrifves, att fogdarne skulle utvälja tre redliga bönder från
hvarje fogdedistrikt och fyra prester från hvarje härad,
hvar-jämte hvarje stad skulle sända två borgare. Detta var denna
.tids riksdagsordning. Samtidigt skickades i hemlighet till
Åbo tvenne af Eriks män, Erik Stenbock och Ivar Magnusson
Stjernkors. De tyckas fått i uppdrag ingenting mindre, än att
bemägtiga sig sjelfva hertigen. Detta lyckades väl icke; men
i dess ställe bortförde de tvenne af hertigens närmaste tjenare,
som nu blefvo förda till Stockholm att förhöras.
Genom dessa händelser började först hertig Johan märka,
hvad han hade att vänta af sin broder. Hans förnämsta råd,
Henrik Horn och Herman Fleming, uppmanade honom på det
ifrigaste att undvika ett brödrakrig och lofvade sjelfva följa
honom i landsflykt, till Tyskland eller annorstädes. Men Johan
synes ännu hoppats på en förlikning och ville ej i någon
händelse utan strid afstå från sitt hertigdöme. Då flydde Horn
och Fleming, för att undgå hvarje delaktighet i det
utbrytande upproret, ur hertigens, tjenst till Sverige. Johan
vacklade allt ännu i sitt beslut; han lät fasttaga tvenne kungliga
ombud, som ankommit till Åbo, men frigaf dem åter och
begärde sjelf lejd att infinna sig i Stockholm för att förklara
sig. Men Erik svarade, att en sådan lejd vore öfverflödig,
om hertigens sak var ren. Det är ögonskenligt, att Erik
beslutat begagna sig af tillfället till hertigens förödmjukande
och ej mera afsåg annat, än ett sken af laglighet.
Ständerna, inför hvilka saken nu drogs, dömde den 7 Juni
hertigen förlustig lif, egendomen och arfsrätt, och de kungliga
trupperna sammandrogos emot Åbo. Såsom sista utväg till
förlikning erbjödos väl ännu åtskilliga förödmjukande vilkor,
såsom att hertigen skulle antaga af Erik utnämnda rådgifvare
vid sin sida,’ afstå från politiken, och ej utan konungens
tillstånd lemna Finland, ej ens för att fara till Sverige; likaså
skulle han afstå från rättigheten att prägla mynt o. s. v.
Men Johan, som ej längre kunde lita på sin broder, förkastade
dessa vilkor och rustade sig till motvärn.
Den omständighet, som bäst vitnar om Johans oskuld,
är de sentida försvarsanstalterna. Först i medlet af Maj
be-gynte han ombesörja proviant för slottet och skref derefter
till konungen af Polen om hjelp. Sigismund svarade, att han
Digitiz d by Micr so O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
